Hemska mamman

Hemska mamman går ibland även under beteckningen rasistiska mamman efter att min kollega fick genomlida en bussfärd med henne där hon konstant pratade om hur hemska invandrare är.
Epitetet hemska mamman fick för några år sen när hon besökte vårt bibliotek med sina barn. Barnen var i 2-3 års åldern och rätt vilda av sig. Missförstå mig inte. Jag skriver inte under på gamladagars biblioteksetikett där inte ett ord fick yttras och bibliotekarierna gick omkring och hyschade. Barn är barn och stök och liv får man räkna med om man vill ha dem som besökare och det vill vi gärna. Någonstans går det dock en gräns.
Hemska mamman samlade alltid ihop en hög dagstidningar och tidskrifter och satte sig i barnrummet medans hennes barn tittade i böcker. Fine so far. Problemet var att hon lät barnen härja fritt där nere. Bilderböcker utspridda över hela golvet och hela bokhyllor nerrivna. Hennes besök garanterade en dryg timmes städning efter att hon gått. För att göra mig ännu mer irriterad bemödade hon sig aldrig med att bära tillbaka tidningarna hon hämtat. Hon lämnade dom bland bokhögarna hennes barn skapat.

Hennes smeknamn cementerades när hon började komma utan barnen. Hon har en vana att komma innan vi öppnar (vi öppnar klockan 13 eftersom vi är skolbibliotek på förmiddagen). Hon rycker i dörren, finner den låst, kollar öppettiderlappen, kollar klockan och rycker i dörren igen... Vi har funderat på att låta nån som kan skriva lättläst kolla på vår skylt och förklara vad som är oklart.
Oftast går hon iväg men några gånger har hon knackat på. Jag öppnar och förklarar att vi har stängt och har fått svaret: "Men jag skulle ju bara läsa tidningen". Vad tusan svarar man på det? Gör hon samma på Konsum? "Men jag skulle bara handla".

När hon sen kommer under ordinare öppettider så utspelar sig alltid en scen som får mig att undra om jag är med i "Groundhog day".
Ofelbart kommer hon fram till mig med senaste numret av Antik och auktion och frågar "Får man låna hem den här?". Jag svarar alltid: "Nej, man får låna äldre nummer men inte det senaste".
Jag skojar inte när jag säger att både jag och min kollega haft samma diskussion med henne 100 gånger.
En gång i början fick hon låna hem den på nåder med ett löfte om att komma tillbaka dagen efter direkt när vi öppnade.
Det tog en vecka innan jag fick tidningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0