Bokenkät
Jag hittade en enkät om böcker och läsning hos bokhororna. Helenas svar hittar ni här: http://www.bokhora.se/blog/salong/webbtips/2008/11/fler-bokenkater-at-folket/ Här kommer mina.
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Snackar vi värsta som i obehaglig bok eller snackar vi usla böcker? Jag kan inte komma på någon bok just nu som gjort mig riktigt illa berörd men minns däremot en massa usla läsupplevelser. T.ex så hade min första lägenhet ett jack i väggen efter att ha träffats av Broarna i Madison County när jag slungade den ifrån mig i vrede efter bara några kapitel.
I normala fall läser jag aldrig ut böcker jag tycker är dåliga men när det gäller Tomas Bodströms lilla alster Rymmaren så läste jag ut den (muttrandes svordomar) för att se om den kunde bli sämre, det blev den.
Fast det jävligaste och dravligaste jag läst på länge var en barnbok. Det finns tonvis av böcker om älvor skrivna av en talanglös amerikanska vid namn Daisy Meadows. De har titlar som Penny ponnyälvan, Sofie modeälvan, Ella glitterälvan etc. Dessa böcker med glittriga och färgglada omslag älskas av småtjejer runt 8-9 år. Jag bestämde mig för att läsa en á jobbets vägnar för att se vad tjejerna slukar så glatt. Fy fan vilket illa skrivet dravel! Det kändes som att bli tvångsmatad med sockervadd. Nån dag ska jag som hämnd skriva min egen älvbok: Barbro Bag-in-boxälvan
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svårt att svara på. Numera är det glest mellan de riktigt stora läsupplevelserna känns det som. Tittar jag tillbaka på mitt liv så kan jag nämna en uppsjö böcker som inspirirerat mig på olika sätt. Ett urval utan inbördes ordning:
Sagan om ringen, Liftarens guide till galaxen, Jonathan Livingstone seagull, Den hemliga historien, Wuthering heights, Den långa flykten, Tunn luft, Ehrenmarks kåserier, Allt av Hemingway, Fear and loathing in Las Vegas, Tärningsspelaren, Brev till en bokhandel, Microserfs, Röde orm, Hundra år av ensamhet, Neuromancer, Watchmen, Satansverserna, Loranga, mazarin och dartanjang,... Kan fortsätta hur länge som helst.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Det finns några böcker som fått mig att sova med lampan tänd. Mitt första möte med Lovecrafts noveller skrämde skiten ur mig, särskillt Råttorna i väggen. Stephen Kings noveller kan även orsaka stort obehag. Jag tänker framförallt på Nattarbete (mer råttor...), Smultronvår och Monstret i garderoben.
Shirley Jacksons sublima roman The haunting of Hill house störde även min nattsömn rätt rejält.
Senaste gången jag blev riktigt skrämd av en bok var nog Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Den fick mig med fasa att inse hur mycket skit det finns i allt vi äter och gav mig anledning till att göra förändringar vad jag äter och var jag köper det. Skrämsel när den är som bäst faktiskt.
4. Vad använder du som bokmärke?
Öh... Kan vi hoppa över den här? Eller?
OK då! Jag viker hörn.... Ja jag ska sluta jag lovar! Jag har köpt två coola sedlar på tradera, en med Che och en med Saddam Hussein som jag ska laminera och använda som bokmärken. Lovar att fixa det i veckan, ok?
5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Läser banne mig jämt. Jag går aldrig någonstans utan en bok i ryggsäcken och använder all spilltid till att läsa. Jag har ju t.o.m sån tur att jag får betalt för att läsa på arbetstid. Det ni. Läsning är dessutom den absolut största fritidssysselsättningen för mig och min sambo så även hemma läser jag konstant. Jag läser dock inte i sängen innan jag ska sova. Jag vill vara koncentrerad så då funkar det inte att vara halvslumrande på väg in i sömnens rike.
6. Vad var den första bok du läste?
Den första jag kan minnas är Fem stoppar spöktåget nånstans i 8-årsåldern.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Spelar egentligen ingen roll men inbundet är ju lite snyggare och bekvämare att hålla i. Pocker är snällt mot ekonomin men jag kan störas av att förlagen bara minskar ner texten från den inbundna så man nästan måste ha förstoringsglas för att läsa. Kolla in pocketutgåvan av Englunds Ofredsår för ett bra exempel.
8. Vilken bok läser du nu?
Gentlemen of the road av Michael Chabon. En underbar pastisch på gamla äventyrsromaner. Jag återkommer till den på bloggen i veckan.
9. Och vilken sida är du på?
86 av 206. Egentligen borde den inte ta mer än några timmar men jag drar ut på läsningen för att njuta av den.
10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Men det var väl ett jävla tjat om mina hundöron. Jag sa ju att jag skulle sluta!
Annars så behandlar jag mina böcker rätt snällt. Enstaka olyckor med kaffemuggar eller vinglas har inträffat men inte så ofta.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
En bok jag inte hört talas om eller om jag inte känner till författaren döms till viss del av omslag. Det är dock aldrig det avgörande.
12. Sidantalet, då?
Spelar inte heller nån större roll. Ibland är det skönt att flytta in i en tegelsten några dagar och ibland så vill man ha en snabbläst tunn volym.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Bara i böcker jag inte gillar och därför inte tänker läsa ut.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Högvis. Numera ger jag mig själv sällan tid att läsa om eftersom det hela tiden finns en massa nytt på jobbet som pockar på uppmärksamhet. Förut hade jag vissa böcker jag läste om varje år men numera nöjer jag mig med att läsa om favoritavsnitt. Jag borde nog börja läsa om mer böcker tror jag eftersom det känns som att träffa en gammal vän när man plockar upp en gammal favoritbok.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Bara genom mitt yrke. Jag har fått böcker i huvudet när jag ställt upp i hyllan och tappat en del tunga volymer på foten. Värst var att klämma handen mellan en pelare och en fullastad bokvagn som jag drog i hög fart.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
På grund av platsbrist så har jag och sambon fått rensa i våra hyllor (vi har 18 billyhyllor i lägenheten). Tacksamt nog har det mest blivit gammalt dravel man plockat på sig på biblioteksutförsäljningar, gammal kurslitteratur och underliga spontana loppisfynd som fått stryka på foten. Tidigare vägrade jag göra mig av med böcker men när utrymmet börjar tryta så får man ta sig i kragen. Alla boksamlare borde dessutom ta en titt i sina hyllor för att inse hur mycket man köpt spontant och som man aldrig kommer läsa.
Vi säljer inga böcker utan skänker dem till röda korset.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej. Jag brukar läsa serier på toa. Vi har en hylla även där med bl.a Dilbert, Berglin och Rocky.
18. Just det, läser du i badrummet?
Eftersom jag är en dushmänniska så är det rätt opraktiskt för mig att försöka läsa där.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Här kan vi snacka om att inte leva som man lär. Jag predikar jämt för låntagare att de ska ha en liten bok där de skriver upp vad de läst och vad de vill läsa. Det blir lite hyckleri när jag själv inte har någon sån.
Som tur är har jag rätt bra minne för böcker och tar sällan en jag redan läst.
1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Snackar vi värsta som i obehaglig bok eller snackar vi usla böcker? Jag kan inte komma på någon bok just nu som gjort mig riktigt illa berörd men minns däremot en massa usla läsupplevelser. T.ex så hade min första lägenhet ett jack i väggen efter att ha träffats av Broarna i Madison County när jag slungade den ifrån mig i vrede efter bara några kapitel.
I normala fall läser jag aldrig ut böcker jag tycker är dåliga men när det gäller Tomas Bodströms lilla alster Rymmaren så läste jag ut den (muttrandes svordomar) för att se om den kunde bli sämre, det blev den.
Fast det jävligaste och dravligaste jag läst på länge var en barnbok. Det finns tonvis av böcker om älvor skrivna av en talanglös amerikanska vid namn Daisy Meadows. De har titlar som Penny ponnyälvan, Sofie modeälvan, Ella glitterälvan etc. Dessa böcker med glittriga och färgglada omslag älskas av småtjejer runt 8-9 år. Jag bestämde mig för att läsa en á jobbets vägnar för att se vad tjejerna slukar så glatt. Fy fan vilket illa skrivet dravel! Det kändes som att bli tvångsmatad med sockervadd. Nån dag ska jag som hämnd skriva min egen älvbok: Barbro Bag-in-boxälvan
2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svårt att svara på. Numera är det glest mellan de riktigt stora läsupplevelserna känns det som. Tittar jag tillbaka på mitt liv så kan jag nämna en uppsjö böcker som inspirirerat mig på olika sätt. Ett urval utan inbördes ordning:
Sagan om ringen, Liftarens guide till galaxen, Jonathan Livingstone seagull, Den hemliga historien, Wuthering heights, Den långa flykten, Tunn luft, Ehrenmarks kåserier, Allt av Hemingway, Fear and loathing in Las Vegas, Tärningsspelaren, Brev till en bokhandel, Microserfs, Röde orm, Hundra år av ensamhet, Neuromancer, Watchmen, Satansverserna, Loranga, mazarin och dartanjang,... Kan fortsätta hur länge som helst.
3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Det finns några böcker som fått mig att sova med lampan tänd. Mitt första möte med Lovecrafts noveller skrämde skiten ur mig, särskillt Råttorna i väggen. Stephen Kings noveller kan även orsaka stort obehag. Jag tänker framförallt på Nattarbete (mer råttor...), Smultronvår och Monstret i garderoben.
Shirley Jacksons sublima roman The haunting of Hill house störde även min nattsömn rätt rejält.
Senaste gången jag blev riktigt skrämd av en bok var nog Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Den fick mig med fasa att inse hur mycket skit det finns i allt vi äter och gav mig anledning till att göra förändringar vad jag äter och var jag köper det. Skrämsel när den är som bäst faktiskt.
4. Vad använder du som bokmärke?
Öh... Kan vi hoppa över den här? Eller?
OK då! Jag viker hörn.... Ja jag ska sluta jag lovar! Jag har köpt två coola sedlar på tradera, en med Che och en med Saddam Hussein som jag ska laminera och använda som bokmärken. Lovar att fixa det i veckan, ok?
5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
Läser banne mig jämt. Jag går aldrig någonstans utan en bok i ryggsäcken och använder all spilltid till att läsa. Jag har ju t.o.m sån tur att jag får betalt för att läsa på arbetstid. Det ni. Läsning är dessutom den absolut största fritidssysselsättningen för mig och min sambo så även hemma läser jag konstant. Jag läser dock inte i sängen innan jag ska sova. Jag vill vara koncentrerad så då funkar det inte att vara halvslumrande på väg in i sömnens rike.
6. Vad var den första bok du läste?
Den första jag kan minnas är Fem stoppar spöktåget nånstans i 8-årsåldern.
7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Spelar egentligen ingen roll men inbundet är ju lite snyggare och bekvämare att hålla i. Pocker är snällt mot ekonomin men jag kan störas av att förlagen bara minskar ner texten från den inbundna så man nästan måste ha förstoringsglas för att läsa. Kolla in pocketutgåvan av Englunds Ofredsår för ett bra exempel.
8. Vilken bok läser du nu?
Gentlemen of the road av Michael Chabon. En underbar pastisch på gamla äventyrsromaner. Jag återkommer till den på bloggen i veckan.
9. Och vilken sida är du på?
86 av 206. Egentligen borde den inte ta mer än några timmar men jag drar ut på läsningen för att njuta av den.
10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Men det var väl ett jävla tjat om mina hundöron. Jag sa ju att jag skulle sluta!
Annars så behandlar jag mina böcker rätt snällt. Enstaka olyckor med kaffemuggar eller vinglas har inträffat men inte så ofta.
11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
En bok jag inte hört talas om eller om jag inte känner till författaren döms till viss del av omslag. Det är dock aldrig det avgörande.
12. Sidantalet, då?
Spelar inte heller nån större roll. Ibland är det skönt att flytta in i en tegelsten några dagar och ibland så vill man ha en snabbläst tunn volym.
13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Bara i böcker jag inte gillar och därför inte tänker läsa ut.
14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Högvis. Numera ger jag mig själv sällan tid att läsa om eftersom det hela tiden finns en massa nytt på jobbet som pockar på uppmärksamhet. Förut hade jag vissa böcker jag läste om varje år men numera nöjer jag mig med att läsa om favoritavsnitt. Jag borde nog börja läsa om mer böcker tror jag eftersom det känns som att träffa en gammal vän när man plockar upp en gammal favoritbok.
15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Bara genom mitt yrke. Jag har fått böcker i huvudet när jag ställt upp i hyllan och tappat en del tunga volymer på foten. Värst var att klämma handen mellan en pelare och en fullastad bokvagn som jag drog i hög fart.
16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
På grund av platsbrist så har jag och sambon fått rensa i våra hyllor (vi har 18 billyhyllor i lägenheten). Tacksamt nog har det mest blivit gammalt dravel man plockat på sig på biblioteksutförsäljningar, gammal kurslitteratur och underliga spontana loppisfynd som fått stryka på foten. Tidigare vägrade jag göra mig av med böcker men när utrymmet börjar tryta så får man ta sig i kragen. Alla boksamlare borde dessutom ta en titt i sina hyllor för att inse hur mycket man köpt spontant och som man aldrig kommer läsa.
Vi säljer inga böcker utan skänker dem till röda korset.
17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej. Jag brukar läsa serier på toa. Vi har en hylla även där med bl.a Dilbert, Berglin och Rocky.
18. Just det, läser du i badrummet?
Eftersom jag är en dushmänniska så är det rätt opraktiskt för mig att försöka läsa där.
19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Här kan vi snacka om att inte leva som man lär. Jag predikar jämt för låntagare att de ska ha en liten bok där de skriver upp vad de läst och vad de vill läsa. Det blir lite hyckleri när jag själv inte har någon sån.
Som tur är har jag rätt bra minne för böcker och tar sällan en jag redan läst.
Hej Warner music
Bara för att jag råkar skriva ett inlägg om filmen Twilight så är det väl ingen anledning till att spamma i kommentarerna? Jag (och antagligen mina läsare) skiter i vem som gjort musiken till filmen. Vill jag veta nåt om den så googlar jag. Inte fan kollar jag kommentarer i bloggar för info och reklam om såna saker. Det är ett jävla oskick att spamma i kommentarerna och jag trodde stora företag höll sig för goda för sånt. Om nåt sånt händer igen så kommer jag vidarebefodra allt jag får i min spammail till den lilla minion på WM som postar sånt trams på min blogg.
Skämmes!
Skämmes!
Obligatoriskt blogginlägg om Twilight
Trodde ni skulle kunna fly undan Bella & Edward bara för att ni läser min lilla blogg? Inte en chans. Alla bokbloggar måste ha minst ett inlägg om Stephenie Meyers och Twilght filmen som har pemiär på fredag (fast det sista visste ni va?)
Topic bland tjejerna på högstadiet har den senaste veckan varit : Vem har biljett? Att fråga biljett till vad? har bara belönats med ögonkast som visar att man är dum i huvet. Vi har även utsatts för en klagokör från tjejer som inte fyllt 15 och som misslyckats att övertala föräldrarna om att de borde tillbringa fredagen på bio i en salong med halvt hysteriska tonårsflickor. Minst ett försök att muta mig och kollegan att agera målsman har förekommit.
Det är inte min mening att låta hånfull men jag kan inte låta bli att le en smula åt hela Meyer-fenomenet. Inte sen Harry Potter har jag sett nåt liknande i ungdomsboksvärlden. Till skillnad från HP så är Meyer intressant nog ett gräsrotsfenomen. Den första boken släppes utan fanfarer från förlaget och tog rätt lång tid på sig att utvecklas som fenomen.
Vi köpte in den första och jag läste den en varm helg på altanen. Jag kan inte säga att jag blev hänförd men jag såg att den hade potential för rätt målgrupp (medelålders män är inte rätt målgrupp). De första månaderna så samlade den mest damm i hyllan men efter en strategisk flytt från skräckhyllan till kärlekshyllan och några personliga rekomndationer till ett gäng av våra bokslukande högstadietjejer så fick den vingar.
Över en natt så skulle ALLA tjejer läsa böckerna. Jag sprang till bokhandeln gång på gång för att fylla efterfrågan och numera har vi fler ex av den första Meyer än av den första HP boken.
Så har det rullat på ett tag nu. Vi har konstant kö på alla böckerna, både de svenska och engelska. Rätt många tjejer har imponerande nog läst Meyers icke-vampyrbok The host. Det imponerande beror på att jag beställde fel version från adlibris så vårt ex är en skräckinjagande volym på 1200 sidor med texten i storstil. Den är inte svårläst men dess volym kan skrämma skiten ur den mest lässugna.
På fredag kommer tjejerna vallfärda till filmstaden och jag tror att det enbart kommer öka på trycket på våra exemplar. Vi har nog bara sett början på det hela än.
Lustigt nog så finns det förlorare i det hela med: alla sveriges tonårspojkar. För ett tag sen hörde jag en tjej i 14-årsåldern säga: "När jag skaffar en kille då ska han vara precis som Edward". Alla hennes kompisar nickade medhållande.
Stackars alla brölande osäkra målbrottskillar med för stora fötter och sviktande självförtroende. Inte nog med att de måste ta sig igenom puberteten, de måste tävla med en underskön vampyr om flickornas gunst. Få tonårskillar jag känner kommer klara att leva upp till den standarden. Jag vet att jag inte skulle fixat det i alla fall.
Topic bland tjejerna på högstadiet har den senaste veckan varit : Vem har biljett? Att fråga biljett till vad? har bara belönats med ögonkast som visar att man är dum i huvet. Vi har även utsatts för en klagokör från tjejer som inte fyllt 15 och som misslyckats att övertala föräldrarna om att de borde tillbringa fredagen på bio i en salong med halvt hysteriska tonårsflickor. Minst ett försök att muta mig och kollegan att agera målsman har förekommit.
Det är inte min mening att låta hånfull men jag kan inte låta bli att le en smula åt hela Meyer-fenomenet. Inte sen Harry Potter har jag sett nåt liknande i ungdomsboksvärlden. Till skillnad från HP så är Meyer intressant nog ett gräsrotsfenomen. Den första boken släppes utan fanfarer från förlaget och tog rätt lång tid på sig att utvecklas som fenomen.
Vi köpte in den första och jag läste den en varm helg på altanen. Jag kan inte säga att jag blev hänförd men jag såg att den hade potential för rätt målgrupp (medelålders män är inte rätt målgrupp). De första månaderna så samlade den mest damm i hyllan men efter en strategisk flytt från skräckhyllan till kärlekshyllan och några personliga rekomndationer till ett gäng av våra bokslukande högstadietjejer så fick den vingar.
Över en natt så skulle ALLA tjejer läsa böckerna. Jag sprang till bokhandeln gång på gång för att fylla efterfrågan och numera har vi fler ex av den första Meyer än av den första HP boken.
Så har det rullat på ett tag nu. Vi har konstant kö på alla böckerna, både de svenska och engelska. Rätt många tjejer har imponerande nog läst Meyers icke-vampyrbok The host. Det imponerande beror på att jag beställde fel version från adlibris så vårt ex är en skräckinjagande volym på 1200 sidor med texten i storstil. Den är inte svårläst men dess volym kan skrämma skiten ur den mest lässugna.
På fredag kommer tjejerna vallfärda till filmstaden och jag tror att det enbart kommer öka på trycket på våra exemplar. Vi har nog bara sett början på det hela än.
Lustigt nog så finns det förlorare i det hela med: alla sveriges tonårspojkar. För ett tag sen hörde jag en tjej i 14-årsåldern säga: "När jag skaffar en kille då ska han vara precis som Edward". Alla hennes kompisar nickade medhållande.
Stackars alla brölande osäkra målbrottskillar med för stora fötter och sviktande självförtroende. Inte nog med att de måste ta sig igenom puberteten, de måste tävla med en underskön vampyr om flickornas gunst. Få tonårskillar jag känner kommer klara att leva upp till den standarden. Jag vet att jag inte skulle fixat det i alla fall.
Vem fan fildelar Ranelid?
Jag hade inte tänkt ge mig in i tjafset kring IPRED men en sak slog mig när jag läste en debattartikel i DN här i veckan. Björn Ranelid hade skrivit under. Vafalls! tänkte jag. Sitter kidsen och skickar Ranelids epos till varandra?
En snabb koll på piratebay får mig att tro att Björn nog bör vara mer orolig för medelåldern på sina fans än att hans "verk" delas ut av pirater. Det är seriöst större chans att han förlorar mer pengar på döende kulturtanter än på kids som laddar hans "blommiga" prosa.
Vore jag honom så skulle jag nog vara mer förbannad över att ingen i piratscenen är mer intresserade av hans böcker än att de laddar ner den (vilket de då inte gör).
Stackars Björn. Han vill så väl men det blir så fel. Det KAN ju finnas en ftp som enbart riktar sig till kulturtanter i lila scarfs där man byter heta Ranelid-inspelningar (kompletta med läppsmack pre-operation), vad vet jag.
Nej mina vänner, nu går jag och rakar armarna och skickar en tanke till stackars utnyttjade Björn.
En snabb koll på piratebay får mig att tro att Björn nog bör vara mer orolig för medelåldern på sina fans än att hans "verk" delas ut av pirater. Det är seriöst större chans att han förlorar mer pengar på döende kulturtanter än på kids som laddar hans "blommiga" prosa.
Vore jag honom så skulle jag nog vara mer förbannad över att ingen i piratscenen är mer intresserade av hans böcker än att de laddar ner den (vilket de då inte gör).
Stackars Björn. Han vill så väl men det blir så fel. Det KAN ju finnas en ftp som enbart riktar sig till kulturtanter i lila scarfs där man byter heta Ranelid-inspelningar (kompletta med läppsmack pre-operation), vad vet jag.
Nej mina vänner, nu går jag och rakar armarna och skickar en tanke till stackars utnyttjade Björn.
Vilse och mysteriet med den finska grottbjörnens folk
Under min studietid jobbade jag extra i en bokhandel. Det var ett trivsamt extraknäck och jag hade nog blivit kvar på heltid om inte omständigheter och arbete tagit mig till en annan ort.
En eftermiddag stod jag i kassan när en kund kom fram. Damen ifråga undrade om vi hade nya Jean M Auel boken. Jag blev klart fundersam eftersom jag inte hört eller sett att det skulle komma en ny Auel. Jag förklarade det för damen som då svarade att hennes väninna minsann visste att det kommit ut en ny på finska. Det gjorde mig dubbelt förvirrad. Skulle en ny Auel komma ut på finska innan svenska och om det var sant, var var den engelska utgåvan?
Jag tog damens nummer och bad att få återkomma. Jag frågade runt bland de andra i butiken och ingen hade hört talas om nån ny installation i Auels mjukporrserie om grottmänniskor. Det här var i internets barndom men vi gjorde vårt bästa med de sökmotorer som fanns tillhands men hittade inget som tydde på att damen hade rätt. Jag ringde henne och förklarade det och hon blev rejält sur. Hon visste ju att den fanns på finska minsann.
Strange.
Hoppa fram några år. Jag befinner mig på mitt nuvarande jobb när en dam kommer in med precis samma fråga. Återigen ska denna mystiska bok finnas översatt till finska men otillgänglig både på svenska och engelska.
Jag googlade skiten ur frågan men var återigen tomhänt efter långt sökande.
När jag berättade om det för kollegan berättade hon om en bekant på ett bibliotek på en helt annan del av landet som också fått frågan om den finska Auel. Samma fråga. Tre väldigt skillda geografiska platser i landet. Hur tusan gick det till?
Som grädde på moset så kom det in en helt annan låntagare när Den nionde grottan släpps på svenska. Hon hittade den på snurran och utbrast glatt: Ja! Har den kommit på svenska nu? Den har ju bara funnits på finska.
Självklart fick det mig att rota mer i bokens utgivninghistoria och den svenska kom före den finska...
Har någon mer i landet hört talas om den finska Auel? Hör gärna av er i kommentarerna. Det skulle vara intressant att veta var ryktet började och hur det gick till.
En eftermiddag stod jag i kassan när en kund kom fram. Damen ifråga undrade om vi hade nya Jean M Auel boken. Jag blev klart fundersam eftersom jag inte hört eller sett att det skulle komma en ny Auel. Jag förklarade det för damen som då svarade att hennes väninna minsann visste att det kommit ut en ny på finska. Det gjorde mig dubbelt förvirrad. Skulle en ny Auel komma ut på finska innan svenska och om det var sant, var var den engelska utgåvan?
Jag tog damens nummer och bad att få återkomma. Jag frågade runt bland de andra i butiken och ingen hade hört talas om nån ny installation i Auels mjukporrserie om grottmänniskor. Det här var i internets barndom men vi gjorde vårt bästa med de sökmotorer som fanns tillhands men hittade inget som tydde på att damen hade rätt. Jag ringde henne och förklarade det och hon blev rejält sur. Hon visste ju att den fanns på finska minsann.
Strange.
Hoppa fram några år. Jag befinner mig på mitt nuvarande jobb när en dam kommer in med precis samma fråga. Återigen ska denna mystiska bok finnas översatt till finska men otillgänglig både på svenska och engelska.
Jag googlade skiten ur frågan men var återigen tomhänt efter långt sökande.
När jag berättade om det för kollegan berättade hon om en bekant på ett bibliotek på en helt annan del av landet som också fått frågan om den finska Auel. Samma fråga. Tre väldigt skillda geografiska platser i landet. Hur tusan gick det till?
Som grädde på moset så kom det in en helt annan låntagare när Den nionde grottan släpps på svenska. Hon hittade den på snurran och utbrast glatt: Ja! Har den kommit på svenska nu? Den har ju bara funnits på finska.
Självklart fick det mig att rota mer i bokens utgivninghistoria och den svenska kom före den finska...
Har någon mer i landet hört talas om den finska Auel? Hör gärna av er i kommentarerna. Det skulle vara intressant att veta var ryktet började och hur det gick till.
Muppshow
Förra veckan var både jag och kollegan iväg på utbildningar så vi satte vår vikare i disken. Hon jobbar egentligen med helt andra frågor inom kommunen men tycker det är kul att komma in och leka bibliotek ibland. Vi kan beskriva henne som entusiastisk men inte så värst kunnig. När man kommer tillbaka brukar det ligga en bunt lappar med relativt enkla förfrågningar som hon lämnat vidare till oss. Nåja, bättre hon gör så än gör helt fel. Oavsett så är vi tacksamma att ha henne.
Förra veckan var dock inte så rolig för henne. Hon råkade ut för bland det drygaste man kan råka ut för på ett bibliotek: tonårskillar som vill jävlas. Jag har haft min beskärda del av hormonstinna idioter som vill testa gränser. Oftast räcker det med att säga åt på skarpen men i nåt fall har jag handgripligen lyft ut ungar. Kollegan löste det snyggt en gång när hon var utsatt av ett ovanligt otrevligt gäng killar i 15-årsåldern. Hon sa åt dem att gå och de vägrade. En sa:
"Skaru ringa snuten eller?" och flinade. Kollegan garvade bara och sa "På fjantar som er? Inte en chans. Jag ringer era föräldrar".
Dumma som de var fattade de inte att hon menade allvar. Dessutom missade de tydligen att vi har tillgång både till skolkataloger och ett stort i telefonregister i våra datorer. Föräldrar tillkallades och de tidigare så tuffa pojkarna leddes bort av irriterade mammor och pappor. Seger.
Vikarien råkade ut för en liten flock av den typen av killar. Fyra stycken hade bestämt sig för att jävlas med henne på alla sätt de kunde komma på. Skrika och härja allmänt, kasta böcker omkring sig, öppna nödutgångar. När det väl blev dags att stänga vägrade de lämna lokalen och sprang och gömde sig bakom hyllor. Tillslut fick hon ut dem och fick åka hem.
Hela deras beteende byggde på att det var en ny person bakom disken. Ny person = gränser måste testas.
Vikarien hade frågat rakt ut: Skulle ni bete er såhär om Vilse jobbade ikväll? Uppenbarligen visste de att jag hade fått fulspel, slängt ut dem och portat dem till nästa år om jag varit där för de svarade sanningsenligt nej.
När jag och kollegan fick reda på vad som hänt började vi genast forska i vilka det var. Vikarien kollade i skolkatalogen och kunde peka ut tre av killarna. Tyvärr kunde hon inte peka ut den fjärde. Deras lärare kontaktades och killarna informerades att de var portade till årsskiftet.
Jo, vi får göra så faktiskt. Självklart så vill vi inte hindra dem i skolarbetet så de är fortfarande välkomna i sällskap av målsman eller lärare.
Nån dag senare försöker två av de portade komma in men kollegan slänger efter visst tjafs ut dem. En kille som var i deras sällskap står kvar inne på biblioteket och skrattar. När en av de utkastade ser det så utbrister han ilsket: "Vafan får Kenny vara kvar för? Han var ju också med!"
Tack. Namn nummer fyra funnet och lille Kenny får vänta på skolbussen ute tills nästa år. Inte nog med att de är dumma, de är osolidariska också.
Tillägg: För att jag ska slippa sitta och rensa bort kommentarer från fejkade debatt-troll från SD: Alla killarna är etniskt svenska.
Förra veckan var dock inte så rolig för henne. Hon råkade ut för bland det drygaste man kan råka ut för på ett bibliotek: tonårskillar som vill jävlas. Jag har haft min beskärda del av hormonstinna idioter som vill testa gränser. Oftast räcker det med att säga åt på skarpen men i nåt fall har jag handgripligen lyft ut ungar. Kollegan löste det snyggt en gång när hon var utsatt av ett ovanligt otrevligt gäng killar i 15-årsåldern. Hon sa åt dem att gå och de vägrade. En sa:
"Skaru ringa snuten eller?" och flinade. Kollegan garvade bara och sa "På fjantar som er? Inte en chans. Jag ringer era föräldrar".
Dumma som de var fattade de inte att hon menade allvar. Dessutom missade de tydligen att vi har tillgång både till skolkataloger och ett stort i telefonregister i våra datorer. Föräldrar tillkallades och de tidigare så tuffa pojkarna leddes bort av irriterade mammor och pappor. Seger.
Vikarien råkade ut för en liten flock av den typen av killar. Fyra stycken hade bestämt sig för att jävlas med henne på alla sätt de kunde komma på. Skrika och härja allmänt, kasta böcker omkring sig, öppna nödutgångar. När det väl blev dags att stänga vägrade de lämna lokalen och sprang och gömde sig bakom hyllor. Tillslut fick hon ut dem och fick åka hem.
Hela deras beteende byggde på att det var en ny person bakom disken. Ny person = gränser måste testas.
Vikarien hade frågat rakt ut: Skulle ni bete er såhär om Vilse jobbade ikväll? Uppenbarligen visste de att jag hade fått fulspel, slängt ut dem och portat dem till nästa år om jag varit där för de svarade sanningsenligt nej.
När jag och kollegan fick reda på vad som hänt började vi genast forska i vilka det var. Vikarien kollade i skolkatalogen och kunde peka ut tre av killarna. Tyvärr kunde hon inte peka ut den fjärde. Deras lärare kontaktades och killarna informerades att de var portade till årsskiftet.
Jo, vi får göra så faktiskt. Självklart så vill vi inte hindra dem i skolarbetet så de är fortfarande välkomna i sällskap av målsman eller lärare.
Nån dag senare försöker två av de portade komma in men kollegan slänger efter visst tjafs ut dem. En kille som var i deras sällskap står kvar inne på biblioteket och skrattar. När en av de utkastade ser det så utbrister han ilsket: "Vafan får Kenny vara kvar för? Han var ju också med!"
Tack. Namn nummer fyra funnet och lille Kenny får vänta på skolbussen ute tills nästa år. Inte nog med att de är dumma, de är osolidariska också.
Tillägg: För att jag ska slippa sitta och rensa bort kommentarer från fejkade debatt-troll från SD: Alla killarna är etniskt svenska.
Kollegan har tappat fattningen...
Min kollega har irrat runt i snart en vecka och letat en bok hon svurit bara lagt ifrån sig nån minut. Det var en deckare av den prisbelönte australienske författaren Peter Temple. Den försvann tillsammans med en Peter Lidbäck bok hon höll på att läsa.
Efter att ha letat både högt och lågt och t.o.m kollat inne på personaltoaletten drog vi slutsatsen att den följt med i den stora rensning av gamla böcker vi gjort. Kollegan resignerade och vi bestämde oss för att köpa in böckerna igen aå hon skulle få läsa klart dem.
Idag uppenbarade sig Temple huxflux med posten. Tydligen hade kollegan i städiver inför ett besök av högste chefen buntat ihop böckerna med böcker som skulle till andra filialer. Efter en oddysé bland filialerna så hade boken hittat hem igen. Nu väntar vi på att Petter Lidbäck ska ramla ner i postlådan.
Efter att ha letat både högt och lågt och t.o.m kollat inne på personaltoaletten drog vi slutsatsen att den följt med i den stora rensning av gamla böcker vi gjort. Kollegan resignerade och vi bestämde oss för att köpa in böckerna igen aå hon skulle få läsa klart dem.
Idag uppenbarade sig Temple huxflux med posten. Tydligen hade kollegan i städiver inför ett besök av högste chefen buntat ihop böckerna med böcker som skulle till andra filialer. Efter en oddysé bland filialerna så hade boken hittat hem igen. Nu väntar vi på att Petter Lidbäck ska ramla ner i postlådan.
Är bibliotek läskiga?
Jag minns en novemberkväll när min bror skulle hämta mig på jobbet. Jag hade glömt något och han följde med mig in i vårt nedsläckta bibliotek. Hans spontana reaktion var: "Hu vad läskigt det är när det är mörkt på biblioteket".
Så här i efterhand har jag förstått att hans reaktion är rätt vanlig. Många människor tycker stora boksamlingar i mörker är obehagliga. Personligen tycker jag det bara är fridfullt. Ibland efter stängning står jag i mörkret i biblioteket och njuter av tystnaden och lugnet. Böckerna är inte på något vis hotfulla utan det känns som jag var omgiven av vänner.
Ett av mina första biblioteksjobb var på ett av de större biblioteken i mellansverige. Slumpen ledde till att jag fick tillbringa ganska mycket tid i det låsta magasinet och flytta böcker. Det låsta magasinet var en skattkammare att vara i. Jag var omgiven av handskrifter och böcker från 15 och 1600 talet. Luften var fuktig och temeperaturen konstant kring 18 grader. Mitt starkaste minne därifrån är ett luktminne. Blundar jag kan jag fortfarande känna doften från läderband och damm. Utan tvekan en av världens mest utsökta dofter.
Tro inte att jag utförde kvalificerat arbete därnere. Det var ett klassiskt skitjobb. Vi hade bytt ut vissa hyllor och det ledde till att hela samlingen skulle flyttas. Det var svettigt och ganska smutsigt arbete som fick armarna att kännas som spaghetti och snytningarna när man kom hem såg ut som nåt från en 1300-tals krypta. Trots detta älskade jag varje minut av det.
En augustieftermiddag slet jag och en praktikant med att flytta några ovanligt tunga volymer från en hylla till en annan. Vi hade just tagit en liten paus när lamporna blinkade till och slocknade. Mörkret som omgav oss var som i en grav. Man kunde bokstavligen inte se handen framför ansiktet. Dörrlåset var en hybrid som både krävde nyckel och kod och pga strömavbrottet funkade inte kodlåset. Som karaktärer i en Poe novell var vi fångade i en krypta.
Varken jag eller killen jag jobbade med kände nån anledning till oro. Vi slog oss ner på varsinn stol och småpratade medans vi väntade på att ljuset skulle komma tillbaka. Efter ett tag tog konversationen slut och vi satt tysta.
Har ni hört talas om att böcker talar om natten? När vi satt där kunde jag höra ett svagt viskande. Först trodde jag det var ljudet från fläkten jag hörde men den var ju död eftersom det inte fanns nån ström.
Vi satt nog tysta en halvtimma och lyssnade på viskandet med näsborrarna fyllda av doften av gamla böcker.
Jag var aldrig någonsin rädd eller orolig. Tvärtom så var det en upplyftande upplevelse.
När strömmen väl kom tillbaka låste vi upp dörren, stämplade ut och talade aldrig mer om saken.
Det är min övernaturliga biblioteksupplevelse.
Det har funnits andra gångar jag varit genuint rädd på biblioteket. På nyss nämnda bibliotek i mellansverige hade vi ett tag ett problem med lodisar som sov under hyllorna. Det gjorde det till en obehaglig upplevelse att stänga mörka kvällar.
Happy Halloween alla läsare :)
Så här i efterhand har jag förstått att hans reaktion är rätt vanlig. Många människor tycker stora boksamlingar i mörker är obehagliga. Personligen tycker jag det bara är fridfullt. Ibland efter stängning står jag i mörkret i biblioteket och njuter av tystnaden och lugnet. Böckerna är inte på något vis hotfulla utan det känns som jag var omgiven av vänner.
Ett av mina första biblioteksjobb var på ett av de större biblioteken i mellansverige. Slumpen ledde till att jag fick tillbringa ganska mycket tid i det låsta magasinet och flytta böcker. Det låsta magasinet var en skattkammare att vara i. Jag var omgiven av handskrifter och böcker från 15 och 1600 talet. Luften var fuktig och temeperaturen konstant kring 18 grader. Mitt starkaste minne därifrån är ett luktminne. Blundar jag kan jag fortfarande känna doften från läderband och damm. Utan tvekan en av världens mest utsökta dofter.
Tro inte att jag utförde kvalificerat arbete därnere. Det var ett klassiskt skitjobb. Vi hade bytt ut vissa hyllor och det ledde till att hela samlingen skulle flyttas. Det var svettigt och ganska smutsigt arbete som fick armarna att kännas som spaghetti och snytningarna när man kom hem såg ut som nåt från en 1300-tals krypta. Trots detta älskade jag varje minut av det.
En augustieftermiddag slet jag och en praktikant med att flytta några ovanligt tunga volymer från en hylla till en annan. Vi hade just tagit en liten paus när lamporna blinkade till och slocknade. Mörkret som omgav oss var som i en grav. Man kunde bokstavligen inte se handen framför ansiktet. Dörrlåset var en hybrid som både krävde nyckel och kod och pga strömavbrottet funkade inte kodlåset. Som karaktärer i en Poe novell var vi fångade i en krypta.
Varken jag eller killen jag jobbade med kände nån anledning till oro. Vi slog oss ner på varsinn stol och småpratade medans vi väntade på att ljuset skulle komma tillbaka. Efter ett tag tog konversationen slut och vi satt tysta.
Har ni hört talas om att böcker talar om natten? När vi satt där kunde jag höra ett svagt viskande. Först trodde jag det var ljudet från fläkten jag hörde men den var ju död eftersom det inte fanns nån ström.
Vi satt nog tysta en halvtimma och lyssnade på viskandet med näsborrarna fyllda av doften av gamla böcker.
Jag var aldrig någonsin rädd eller orolig. Tvärtom så var det en upplyftande upplevelse.
När strömmen väl kom tillbaka låste vi upp dörren, stämplade ut och talade aldrig mer om saken.
Det är min övernaturliga biblioteksupplevelse.
Det har funnits andra gångar jag varit genuint rädd på biblioteket. På nyss nämnda bibliotek i mellansverige hade vi ett tag ett problem med lodisar som sov under hyllorna. Det gjorde det till en obehaglig upplevelse att stänga mörka kvällar.
Happy Halloween alla läsare :)
