Vilse bland bokhyllorna

Nej inte bajs. Inte numera iallafall. Innan vi bommade igen vårt bokinkast så fick vi faktiskt bajs rent bokstavligt. Vi fick även snö och fyrverkeripjäser så i slutändan valde vi att stänga igen det men det är inte ämnet för det här inlägget.

Vi har en aningens komplicerad relation till huvudbiblioteket (HB) i centralorten. Kommunpolitiska turer har givit oss en rätt autonom ställning till dom och vi gör lite som vi vill men använder fortfarande deras bokbestånd. Jag vet inte om det är våran ställning som fristående som gör det men vi blir ofta behandlade lite "von oben".
Det är inte ovanligt att telefonen ringer och en person säger: "Hej. Det var från HB". Här förväntar jag mig ett förnamn men ofta får man inget. Ohyfsat och irriterande. Undrar om dom vill att jag ställer mig i givakt med?
Nu har "von oben" attityden nått en ny höjd. Häromdagen fick vi en packe med 40 plastfickor till CD:n skickade till oss.
Den anonyma lappen hade bara vårt filialnamn och ordet GÅVA på sig.
Vad fasen tycker dom att jag ska göra med plastfickorna? Jag har en hel kartong i ett skåp för tusan. Dom satans tingestarna kostar typ 10 öre styck och alla bibliotek har dom i bulk.
Jag antar att jag får via den här bloggen skicka ett tack till vår anonyme välgörare men jag vill samtidigt rikta ett varningens ord. Om mer meningslösa gåvor dyker upp så kommer jag börja rensa kontoret och anonymt skicka över gamla färgpatroner till skrivare som inte tillverkats på 15 år... En gåva från oss till er...

Tydligen så var plastfickorna början på en trend. Någon dag efter så var jag mottagare av den mest meningslösa donation vi någonsin fått.
Donationer eller rättare sagt donationsförsök är ganska vanliga. Vanliga välmenande människor rensar sina hyllor och bestämmer sig för att donera sina utgallrade böcker till det lokala biblioteket.
Fin tanke va? Problemet är då att böckerna folk kommer dragandes med nästan aldrig är nåt vi vill ha. Det är alltid samma böcker från Bra Böckers bokklubb som utgavs på 80-talet. Den enda anledningen till att folk köpte dom här böckerna från första början är att de ingick i de paket som innehöll Bra Böckers lexikon. Jag vet för jag är uppväxt med samma böcker i mina föräldrars bokhylla.
I normala fall säger vi bara vänligt men bestämt nej och hänvisar till röda korset. Den här gången var det lite annorlunda.
Jag jobbade själv och satt och plastade böcker när en karl med rätt slitet utseende dyker upp vid disken. Jag vänder mig om och försöker se serviceminded ut.
"Öh du känner min morsa va?"
"Nja" svarade jag osäkert.
"Ulla Elk. Hon sitter i kommunfullmäktige"
Jo visst kände jag hans morsa. En halvgalen tant som har en personlighet som får små barn att gråta på 50 meters avstånd.
"Hon säger ni ska ha det här"
Han räcker över en kasse och går därifrån. Aningens perplex så öppnar jag kassen och finner stickbeskrivningar från 60-talet blandat med reklambroschyrer från textilföretag. Flera kilo.
Jag dumpade rubbet i återvinningen och om hon kommer in och undrar kommer jag glatt säga att allt var så populärt så det är utlånat.
Undrar vad jag får den här veckan?