Vilse bland bokhyllorna

Jag tackar gudarna för min monsterförkylning. Huvudet känns som det är fullt av bomull och tankarna rör sig sakta genom mina synapser som guldfiskar i sirap. Jag har uppnått nån form av välbefinnande i min egen tillfälliga dumhet.
Anledningen till att jag kan njuta av det här tillståndet är att skolan börjat igen.
Vårt lugna sköna jultysta bibliotek är åter invaderat av högljudda barnhopar. Vid såna tillfällen är det rätt skönt att vara inbäddad i sin egen lilla bubbelvärld.
Under eftermiddagen lyckades tyvärr telefonsignalerna tränga igenom min lilla förkylningssköld och jag svarade.
Det var en karl som lät att vara i 40-årsåldern. Han hade ett aningens ovanligt ärende kan man säga.
"Jo det är så att jag ska avtjäna ett tremånaders straff med fotboja. Kan jag få göra det hos er?"
"Va?" lyckades jag svara när frågan trängt in i min alvedonbedövade hjärna.
"Jo, jag tänkte att nånstans ska man väl göra det" sa han och skrattade lite.
Här någonstans fick jag nån sorts kortslutning och rabblade upp standardtalet som jag använder när folk ringer på vinst och förlust om eventuell praktikplats eller dylikt. "Vi har inte möjlighet att handleda... vi har inte vettiga arbetsuppgifter yada yada men tack för att du frågade..." Han nöjde sig med det och tackade för sig.
Lite senare började jag fundera lite på samtalet. Någonstans ska man ju göra det? Är mitt jobb att jämställa med ett fotbojestraff? Hur stort är bibliotekens imageproblem om folk ringer dit om jobb när det är dags att sota för rattfyllan från i midsomras.
Utredningar bör tillsättas och kulturministern informeras.

Det kan vara en svår uppgift för en litterärt bevandrad individ att försöka vaska fram en topplista över årets bästa titlar

Äh, orka. Fan och hans moster har publicerat oceaner med listor över vad som var bäst 2008. Jag orkar verkligen inte och dessutom är jag en smula distraherad ikväll. Jag och sambon hade en aningens udda afton.
Det började med att sambon rotade i vår (min till största del) dvd samling och muttrade över min underliga filmsmak. Hon lyckades bestämma sig för John Carpenters lilla actionjuivel Big trouble in little china och vi slog oss ner i soffan. Friden bröts av ett brak från övervåningen. Det lät som en tavla ramlat ner. Jag gick upp för att kolla men lyckades inte se nåt ovanligt. Vi slog oss åter ner i soffan och efter ett litet tag ringde det på dörren. Grannarna stod utanför och undrade om vi visste vem i trappen som förde ett jäkla liv.
Förutom det mystiska ljudet från övervåningen så hade vi inte hört nåt annat. Efter att vi trippat runt i trappen i strumplästen kunde vi konstatera att den alkade lilla tanten på nedre botten tydligen hade fest för sina mer "slitna" vänner. Grannarna hörde det nog tydligare eftersom hon bor rakt under dem.
Vi återvände återigen till soffan och fick tillslut se färdigt filmen. När sambon sen gick upp för att lägga sig så ropade hon på mig.
Utanför vårt sovrumsfönstret låg förklaringen till den mystiska smällen tidigare under kvällen: En svart gymnastiksko. Det är tio grader kallt och nåt pucko har tydligen roat sig med att kasta iväg en av sina skor. Strange.
Jag återkommer imorgon med en bild på fotbeklädnaden och förhoppningsvis något biblioteksrelaterat till mina läsare.
En aningens försenad önskan om ett gott nytt år!
/Vilse