En äkta fighter.

En av våra coolaste låntagare måste vara Gustav. Jag kollade han födelsedatum i låntagarregistret för ett tag sen och det visade sig att gubben nyss fyllt 96.
Jag ser honom nästan varje dag på samhället när han går sin vanliga rutt på ca 5 kilometer. Alltid klädd i samma kavaj, gubbkeps och en uråldrig bandyportfölj i ett fast grepp. Det verkar inte som om någon väderlek kan stoppa honom.
Tydligen så var han lärare förut och dessutom en fruktad sådan. Han lär ha brutit armen på en stökig elev nån gång på 50-talet och en del av våra låntagare som hade honom som lärare är fortfarande rädda för honom. Själv tycker jag mest är en skön och tuff gubbe.
Som sig bör så är han även aktiv i den lokalahembygdsföreningen. Numera får man väl betrakta hembygdsföreningarna som landsorgan för knarriga gubbar, gärna med omfattande kunskaper om traktens torp och fornlämningar.
När det gäller Gustav så är hans kunskaper mer än omfattande, de är enorma. Ibland får vi lokalhistoriska frågor och om  vi inte hittar svaren i litteraturen vi har så ringer jag honom. Han vet alltid svaret men man drabbas ofta av problem när man måste sålla i den flod av information han kommer med. Någonstans i ordflödet finns det jag vill veta men var?
Att gubben sen är döv och samtalen måste föras skrikande brukar få låntagare att se aningens konfunderade ut.
Varför sitter karln bakom disken och skriker om torp i telefonen?

Gustav är en storkunsument av korsord. Jag gissar att han löser tre-fyra stycken om dagen. Stöter han på problem knallar han ner till oss och slår frenetiskt i lexikon. När han inte hittar svaret där vänder han sig till mig. Oftast handlar det om moderna företelser som inte finns i något lexikon. Själv är jag rätt dålig på korsord men eftersom han nästan alltid löst resten brukar det vara rätt lätt att räkna ut vilket ord det ska vara. Ibland får jag ta till google och jag ser hur fascinerad han blir över den mängd information jag får fram med bara några knapptryck. Om gubben vore nåt år yngre så tror jag han skulle kopplat upp sig.
Han nöjer sig inte med att bara få rätt ord i korsordet utan vill alltid ha det förklarat för sig. En minnesvärd gång var svaret "groupie". Jag hmm:ade lite innan jag svarade "Man kallar flickor som följer med popband för det". Han nöjde sig med det svaret till min stora lättnad.

Om jag har lika mycket spänst i både kropp och intellekt när jag är 96 så kommer jag vara mycket lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0