Vilse bland bokhyllorna

I serien låntagare jag minns men verkligen vill glömma har vi nu kommit fram till en mycket speciell kvinna. Låt oss kalla henne Karin Arvidson här eftersom jag är livrädd att hon av misstag skulle googla sig hit och dra igång en rättsprocess mot mig.
Karin dök upp mer eller mindre ur tomma intet för några år sen och försvann sen helt spårlöst. När hon dök upp hos oss första gången slogs jag av hur lik ugglan Helge från den gamla serien Från A till Ö hon var, minus skägget då.
Håret stod på ända och kläderna såg ut att vara otvättad second hand. I sitt kölvatten hade hon dessutom den mest utpräglade röklukt jag någonsin känt.
Jag är rökare själv och då brukar man vara rätt immun mot sånt men hon fick mina ögon att tåras. Som krona på verket gick hon illa och bars fram av ett gåbord. För er som aldrig sett ett sånt så är det typ en stårullator som man kan luta sig mot.

Hon uppenbarade sig på vårt lilla bibliotek och självklart ville hon använda datorn. Det verkar som om många av sveriges knäppgökar valt bort en egen dator och förlitar sig på oss istället.
Karin var lite ovanlig eftersom hon mest var ute efter att använda word och det gjorde hon med eftertryck. Jag tror aldrig jag hört nån slå så hårt på tangenterna. När hon skrev som intensivast så kunde man tro att vi hade en förryckt hackspett i lokalen.
Hon kom alltid tidigt och om ingen annan hade bokat datorn kunde hon sitta där och hammra i timmar. Ibland bad hon om kopior på sina utskrifter och då passade vi på att kasta ett snabbt öga på vad hon skrev.
Jag blev inte förvånad när det visade sig vara illa skrivna inlagor till olika rättsliga instanser. Stilen var omisskännligt schizofren och det var rätt svårt att fatta vad det handlade om
Tyvärr fick jag hela historien förklarad för mig när hon bad mig fixa ett hotmailkonto åt henne.
Tydligen behövde hon en anonym mail för att kunna kontakta sin son som höll sig gömd i sydamerika eftersom Wallenbergarna och Volvo var ute efter honom...
Enligt hennes historia så hade hon och sonen skrivit ett bokningsprogram för flygbolag som det australiensiska bolaget Quantas stulit från dem med hjälp av volvo. Wallenbergarna hade sen skickat ut lönnmördare för att tysta dem efter att de börjat processa i australien. Hänger ni med? Det gjorde inte jag heller faktiskt.
När jag sen googlade hennes namn så fick jag upp en lång skrivelse från justitiedepartementet i australien där de avvisa hennes krav på ersättning. Några spår efter en son eller Wallenbergsfären hittade jag aldrig.
Det jag fann mest underhållande i historien var att en kvinna som behöver hjälp med att skapa och logga in på ett hotmailkonto hävdade att hon skrivit ett bokningsprogram för internationella flygbolag.
Hon fortsatte att dyka upp vecka efter vecka och blev liksom en del av möblemanget. Hennes frenetiska hammrande på tangenterna blev ett bakgrundsljud bland alla andra.
Sen en dag så försvann hon bara. Puts väck.
Vi har ingen aning om var hon tog vägen eller var hon bor nu. Antingen sitter hon och hammrar hej vilt på något annat litet bibliotek i landet eller så tog lungcancern henne. Eller var det Wallenbergarna?...

P.S Ett litet shoutout till Nina på blogg.se kundservice. Tack för tålamod och guidning när mina kunskaper i HTML brast. Du är en klippa.