Vilse bland bokhyllorna

Idag berättade kollegan att nån snott alla våra böcker om hundsjukdomar. Tre nya och fina böcker i ämnet.
En del stölder på jobbet kan jag förstå, emo brudar som snor misärbiografier och killar som snor fantasy, men hundsjukdomar?
En del av mig sympatiserar med matte eller husse som desperat försöker göra sin hund frisk men kunde de inte lånat böckerna istället? Det är desutom andra gången på några år som den hyllan blir plundrad. Förra gången var det en notorisk slarvmaja som fick låna på nåder som gick hem med en jättehög hundböcker. Nån gång kanske vi borde lära oss att om nån samlat på sig närmare en tusenlapp i böter så är chansen liten att de kommer sköta sig när man försöker vara snäll och låter dem låna.

Förlusten av hundböckerna fick mig att minnas en period med underliga stölder vi hade för några år sen. Allt började med att vi hittade bortrivna etiketter från böcker liggande gömda i bilderboksbackarna. Etiketterna gick fortfarande att läsa av i datorn och vi kunde konstatera att det var böcker som saknades i hyllorna. Vi hade en tjuv på halsen men underligt nog en tjuv som berättade vad han/hon tog. Det underligaste var att det var en väldigt eklektisk samling titlar. Allt från bilderböcker via romaner till reparationshandböcker för opel.
Ungefär samtidigt började vi märka att senaste numret av Vi föräldrar försvann varje månad. Jag hittade mappen som tidningen låg i gömd på olika ställen på biblioteket utan sitt innehåll. Dittills hade jag inte betraktat Vi föräldrar som en tidning vi var tvugna att hålla koll på men tydligen så var den mer åtråvärd än vi gissat.

jag och kollegan började hålla uppsikt och rätt snart dök det upp en tänkbar kandidat till stölderna. Det var en småbarnsmamma i 30-årsåldern som kom in nån gång i veckan. Hon var alltid glad och trevlig och småpratade medans hon lånade. Det som väckte vårt intresse var att hon alltid tog med sig Vi föräldrar ner i barnrummet och aldrig ställde tillbaka den när hon gick. Flera av hennes besök hade sammanfallit med att tidningen försvunnit. Vi började även misstänka att hon även låg bakom bokstölderna som förbryllat oss.
Vårt bibliotek är inte larmat. Larmutrustning för böcker är fruktansvärt dyr att köpa in så vi har helt enkelt valt bort den biten och chansar på att folk är ärliga. Självklart är det inget vi basunerar ut så många tror att böckerna är larmade. Antagligen trodde även mamman det och dessutom att larmet satt i streckkoden (det gör den aldrig). Antagligen var det därför hon rev bort koderna från böckerna och lämnade kvar dem. Jag misstänker dessutom att hon använde barnvagnen för att få ut böckerna eftersom vi hittade streckkoder till flera riktigt stora folianter.

Vad gör man i en sån här situation då? Jag är ingen konfliktsökare utan finner sånt här riktigt jobbigt. Tyvärr så måste man ju göra nåt när nån vandrar iväg med böcker och tidningar för tusentals kronor.
Chefen tillkallades och informerades och han gav klartecken för konfrontation och polisanmälning om det behövdes.
Jag gick sen och laddade i en vecka och väntade på att hon skulle komma. Varje dag kontrollerade jag så inga nya streckkoder dykt upp bland bilderböckerna. Jag ville vara 100% säker när det var dags.
Dagen hon dök upp var jag taggad. När hon var nere i barnrummet hoppade jag jämfota bakom disken som en löpare som värmer upp inför ett lopp. Nu jävlar skulle jag sätta P för det här.
Hon kom till disken och lånade några böcker och direkt när hon gått sprintade jag ner i barnrummet.
Inga streckkoder.
Vi föräldrar låg där i sin mapp.
Fiasko.

Var hon oskyldig? Det kan vara så men jag har en hemlis att berätta: När ni jagar bevis på såna här saker så spring inte nerför en korridor med fönster mot gångvägen där ni den ni misstänker går med sin barnvagn. Det kan nog få dem att förstå att ni kommit på något.
Hon hade tur den dagen. Hon stal inget och hon lyckades se att vi misstänkte henne. Efter det såg vi henne aldrig mer på biblioteket. Samtidigt upphörde stölderna av Vi föräldrar och jag har aldrig mer hittat en avriven streckkod. Slump? Kan vara men jag tror inte det.
Hon flyttade för några år sen så om nån kollega i landet läser detta och undrar var fasen deras Vi föräldrar tar vägen så kan ni höra av er. Jag tror jag vet vem som är skyldig.