Ego te absolvo.
När man sitter bakom lånedisken får man ibland ta emot vad som bara kan kallas litterär bikt. Låntagarna sänker rösten och berättar sina djupaste litterära hemligheter.
"Jag tycker Liza Marklund är en riktigt dålig författare..."
"Säg inget men jag gillar verkligen Dan Brown..."
Oftast sägs såna saker med ett litet konspiratoriskt leende. Lättad från sin börda kan låntagaren nu få syndernas förlåtelse av sin biblioteksmänniska. I början förvånade det mig att en del faktiskt såg lättade ut efter att fått viska sin hemlighet. Själv försöker jag förhålla mig neutral men jag framhåller alltid att alla har rätt att tycka vad de vill om böcker.
En del har fått för sig att vi som jobbar på biblioteket är nån sorts smakdomstol som skiljer det goda från det dåliga i litteraturfloden. Jag minns en dam som först frågade efter ett tips på en deckare men sen snabbt backade: "Fast jag antar att du inte läser sånt".
Nej damen. Min litterära diet består enbart av fibrer. Proust till frukost och oöversatta lyriker från uzbekistan till lunch. Klart som fan jag kan tipsa om spännande deckare.
Sluta skäms för vad ni läser. Ljug inte för grannfrun när hon förklarar att Camilla Läckberg är den bästa författaren någonsin. Förklara att du tycker att det är infantilt nonsens om det är så du känner.
Man får dissa och hylla precis vad man vill.
Även i andra sammanhang framkallar biblioteksanställda underliga reaktioner. Jag har vart med om ungar som försökt gömma sig på stan när de sett mig eftersom de haft sena böckar. tro mig barn, jag jagar inte försenade böcker på min fritid.
Min kollega hade en intressant och upplysande upplevelse när hon kom in på ett möte. En lärare utbrast "Oj! Nu fick jag dåligt samvete när jag såg dig. Jag har massor med sena böcker".
Ortens präst var med på samma möte och sa lakoniskt "Så är det jämt för mig".
"Jag tycker Liza Marklund är en riktigt dålig författare..."
"Säg inget men jag gillar verkligen Dan Brown..."
Oftast sägs såna saker med ett litet konspiratoriskt leende. Lättad från sin börda kan låntagaren nu få syndernas förlåtelse av sin biblioteksmänniska. I början förvånade det mig att en del faktiskt såg lättade ut efter att fått viska sin hemlighet. Själv försöker jag förhålla mig neutral men jag framhåller alltid att alla har rätt att tycka vad de vill om böcker.
En del har fått för sig att vi som jobbar på biblioteket är nån sorts smakdomstol som skiljer det goda från det dåliga i litteraturfloden. Jag minns en dam som först frågade efter ett tips på en deckare men sen snabbt backade: "Fast jag antar att du inte läser sånt".
Nej damen. Min litterära diet består enbart av fibrer. Proust till frukost och oöversatta lyriker från uzbekistan till lunch. Klart som fan jag kan tipsa om spännande deckare.
Sluta skäms för vad ni läser. Ljug inte för grannfrun när hon förklarar att Camilla Läckberg är den bästa författaren någonsin. Förklara att du tycker att det är infantilt nonsens om det är så du känner.
Man får dissa och hylla precis vad man vill.
Även i andra sammanhang framkallar biblioteksanställda underliga reaktioner. Jag har vart med om ungar som försökt gömma sig på stan när de sett mig eftersom de haft sena böckar. tro mig barn, jag jagar inte försenade böcker på min fritid.
Min kollega hade en intressant och upplysande upplevelse när hon kom in på ett möte. En lärare utbrast "Oj! Nu fick jag dåligt samvete när jag såg dig. Jag har massor med sena böcker".
Ortens präst var med på samma möte och sa lakoniskt "Så är det jämt för mig".
Kommentarer
Trackback
