Läslogg #1
Man skulle kunna tro att mitt läsande är en yrkesskada men det är mycket äldre än så. Jag har alltid älskat böcker. Bloggen kommer få bli mitt utlopp för att beröma och kritisera det jag läser. Vi börjar redan nu.
Nattfåk Jonas Theorin
Theorin debuterade för ett par år sen med Skumtimmen. En roman som fick välförtjänt god kritik och sålts till ett flertal länder. Det som fick den att sticka ut från resten av floden med kriminalromaner var hans skickliga användning av det öländska landskapet för att skapa stämning och ge boken en ram. Jag höll den som en av 2007 års bästa kriminalromaner och tvekar inte att ta med den på listan över bästa romaner.
Mina förväntningar var därför höga när jag la vantarna på Nattfåk. Mycket är bekant från debuten. Öland träder fram i tyst ödslighet på ett sätt man inte upplever det som turist.
Upplägget är som från en klassisk skräckfilm. En ung familj flyttar från stockholm till en gammal gård på landet och börjar uppleva övernaturliga händelser. Idyllen byts snabbt till mardröm då ett dödsfall skakar familjen och vänder deras tillvaro upp och ner.
Samtidigt försöker en ung kvinnlig polis skapa sig en tillvaro på norra öland. Hon är på flykt från ett havererat förhållande med en gift kollega och har sökt sig tillbaka till släkten på öland.
En tredje tråd skildrar några småkriminellas framfart i öde sommarstugor ledda av en ouija board och Alistair Crowleys ande.
Den fjärde och sista är utdrag ur en bok om gården som är centrum för hela historien. Byggd av timmer från ett förlist skepp på en grund från ett gammalt kapell. Sånt slutar väl aldrig bra?
Det kanske låter klyschigt när jag sammanfattar handlingen men Theorin lyckas ro det iland. Boken är genuint kuslig på sina ställen och mina tankar gick till Kings Jurtjyrkogården och framförallt Ajvides Människohamn.
När titelns fåk, en öländsk snöstorm, drar in över ön så dras även trådarna tillsammans. Upplösningen känns aningens stressad men det har jag lärt mig att man får leva med i svenska deckare.
Theorin fortsätter att imponera som deckarförfattare och jag hoppas att han i nästa bok har modet att lämna kriminalroman helt därhän och skriva en stor öländsk roman.
Nattfåk Jonas Theorin
Theorin debuterade för ett par år sen med Skumtimmen. En roman som fick välförtjänt god kritik och sålts till ett flertal länder. Det som fick den att sticka ut från resten av floden med kriminalromaner var hans skickliga användning av det öländska landskapet för att skapa stämning och ge boken en ram. Jag höll den som en av 2007 års bästa kriminalromaner och tvekar inte att ta med den på listan över bästa romaner.
Mina förväntningar var därför höga när jag la vantarna på Nattfåk. Mycket är bekant från debuten. Öland träder fram i tyst ödslighet på ett sätt man inte upplever det som turist.
Upplägget är som från en klassisk skräckfilm. En ung familj flyttar från stockholm till en gammal gård på landet och börjar uppleva övernaturliga händelser. Idyllen byts snabbt till mardröm då ett dödsfall skakar familjen och vänder deras tillvaro upp och ner.
Samtidigt försöker en ung kvinnlig polis skapa sig en tillvaro på norra öland. Hon är på flykt från ett havererat förhållande med en gift kollega och har sökt sig tillbaka till släkten på öland.
En tredje tråd skildrar några småkriminellas framfart i öde sommarstugor ledda av en ouija board och Alistair Crowleys ande.
Den fjärde och sista är utdrag ur en bok om gården som är centrum för hela historien. Byggd av timmer från ett förlist skepp på en grund från ett gammalt kapell. Sånt slutar väl aldrig bra?
Det kanske låter klyschigt när jag sammanfattar handlingen men Theorin lyckas ro det iland. Boken är genuint kuslig på sina ställen och mina tankar gick till Kings Jurtjyrkogården och framförallt Ajvides Människohamn.
När titelns fåk, en öländsk snöstorm, drar in över ön så dras även trådarna tillsammans. Upplösningen känns aningens stressad men det har jag lärt mig att man får leva med i svenska deckare.
Theorin fortsätter att imponera som deckarförfattare och jag hoppas att han i nästa bok har modet att lämna kriminalroman helt därhän och skriva en stor öländsk roman.
Kommentarer
Trackback
