På blocket kan man hitta det mesta.
Mina planer för dagens blogginlägg var en betraktelse kring nobelpriset hade jag tänkt. Tydligen vill biblioteksgudarna annorlunda.
Det kom in en lite halvsjavig karl i 40-årsåldern och slog sig ner vid vår kunddator. Efter att ha fått instruktioner från några besökande femteklassare så gav han sig ut på nätet.
Efter ett tag vänder han sig om och frågar på bred göteborgska "Vet du var man kan hitta kontaktannonser? Typ par söker man?"
Jag gissar att min imitation av en fågelholk var rätt övertygande. Vad i helvete svarar man på en sån förfrågan?
Efter ett tag fann jag mig och sa att han kunde kolla på kvällstidningarnas hemsidor. Han nöjer sig med det och fortsätter surfa.
Lite senare kommer han fram till disken och säger: "Jag hittar inget. Kan inte du hjälpa mig att söka på din dator?"
Så ställd har jag inte blivit sen en liten flicka frågade om jag ville se blodsnorkråkorna i hennes näsa.
Faktiskt skulle jag hellre tittat på hennes blodsnorkråkor än hjälpt den här snubben surfa kontaktannonser.
När jag famlat klart efter ord lyckas jag förklara att det faktiskt inte är en tjänst som biblioteket erbjuder sen greppade jag en trave bilderböcker och flydde.
När jag sen vågade mig tillbaka så hade han till min lättnad försvunnit. På datorn han använt låg sidan han sökt på kvar uppe. Han hade sökt på blocket...
Nobelpriset? Le Clezio var ju ett trevligt val. Eller nåt.
Det kom in en lite halvsjavig karl i 40-årsåldern och slog sig ner vid vår kunddator. Efter att ha fått instruktioner från några besökande femteklassare så gav han sig ut på nätet.
Efter ett tag vänder han sig om och frågar på bred göteborgska "Vet du var man kan hitta kontaktannonser? Typ par söker man?"
Jag gissar att min imitation av en fågelholk var rätt övertygande. Vad i helvete svarar man på en sån förfrågan?
Efter ett tag fann jag mig och sa att han kunde kolla på kvällstidningarnas hemsidor. Han nöjer sig med det och fortsätter surfa.
Lite senare kommer han fram till disken och säger: "Jag hittar inget. Kan inte du hjälpa mig att söka på din dator?"
Så ställd har jag inte blivit sen en liten flicka frågade om jag ville se blodsnorkråkorna i hennes näsa.
Faktiskt skulle jag hellre tittat på hennes blodsnorkråkor än hjälpt den här snubben surfa kontaktannonser.
När jag famlat klart efter ord lyckas jag förklara att det faktiskt inte är en tjänst som biblioteket erbjuder sen greppade jag en trave bilderböcker och flydde.
När jag sen vågade mig tillbaka så hade han till min lättnad försvunnit. På datorn han använt låg sidan han sökt på kvar uppe. Han hade sökt på blocket...
Nobelpriset? Le Clezio var ju ett trevligt val. Eller nåt.
Kommentarer
Postat av: Marianne
Kul blogg!
Och gissa om jag blir nyfiken på var du jobbar ...
Postat av: Maria
Ja du... man får frågor om precis allt! o ibland får det vara någon gräns på hur serviceminded man är.
Postat av: Vilse
Marianne: Kul att du gillar bloggen men jag hoppas att du inte blir besviken när jag säger att jag tänker fortsätta vara anonym. Att skriva under eget namn skulle nog hämma mig och skapa en tråkig självcensur. Någondag kanske jag väljer att göra annorlunda och stolt deklamerar för världen: Jag är vilse! (wtf?) men som det är nu så är jag hemlig.
Postat av: Marianne
Nejdå, det blir jag inte. Jag menade att läsningen gör mig nyfiken på vem och var du är, inte att du ska/bör avslöja det. Givetvis inte!
Trackback
