Vilse bland bokhyllorna

Jag vill varna mina läsare redan nu. Det här är ett tämligen meningslöst inlägg. Läs det som en varning för att dra komplicerade slutsatser av enkla problem eller helt enkelt som en berättelse om en idiot som lyckades slösa bort hela sin lunchrast.

Det var fullt ös på biblioteket imorse. Två förskolegrupper efter varandra. Det betyder att man jobbar i nån sorts kontollerat kaos. Det är barn, fröknar och bilderböcker överallt.
Jag skötte disken medans min kollega berättade om biblikoteket och sedan läste bilderboken Det var det fräckaste (en charmig historia om en mullvad som har oturen att bli bajsad på huvudet och hans jakt efter den skyldige)
Förskolorna hade med sig ett ordentligt lass böcker tillbaka och lånade minst lika mycket. Högarna växte kring mig.
När allt var klart och ungarna gått tänkte jag ta mig en kopp kaffe. Jag började leta efter vår kalender för att kolla hur resten av dagen såg ut.
Kalendern  var borta.
Jag letade överallt men kunde inte finna den någonstans. Att förlora kalendern skulle vara som att förlora huvudnyckeln till verksamheten. En hel termins planering försvunnen. Utan kalendern är vi helt roderlösa. Vilka klasser kommer? När? Har jag ett möte på tisdag?
Att återskapa all info som står i den skulle vara nära på omöjligt.

Efter lite funderande så kommer jag på hur det låg till. Den låg ju på disken! Förskolefröken N måste av misstag packat ner den i sin dragkärra tillsammans med bilderböckerna.
Snabbt på med jackan. En förskoleklass borde jag ju kunna hinna ifatt. Jag marscherade snabbt iväg mot lågstadieskolan där även förskolorna huserar. Till min förvåning ser jag inte ungarna på vägen.
Väl där går jag in och irrar runt i korridorerna innan jag hittar nån i personalen.
"Hej. Har du sett N?"
"Hon är ju på biblioteket" får jag till svar.
Jag förklarar vad som hänt och alla som lyssnar får sig ett gott skratt men ingen vet tyvärr var N och barnen är. Jag fick dock reda på att N och hennes barn ska äta lunch snart så jag kan vänta på dem. Min egen lunch hade redan börjat men jag slår mig muttrande ner på skolgården och väntar.
Efter ca en kvart dyker N upp. Hon och ungarna hade tagit vägen förbi en lekplats, därav dröjsmålet.
Vi rotar igenom hennes dragkärra men ingen kalender. Nu börjar paniken komma.
"Kolla med A då. Hon var ju också där med sina barn"
JA! Klart det var A som fick med sig min kalender.
Efter en hel det irrande i korridorer hittar jag rätt klassrum. Efter att ha blivit tillrättavisad av tre sexåringar för att jag var på väg in med skor på hittar jag A. Inte heller hon har min kalender.
Fan i helvete.

Jag vankar tillbaka för att berätta för kollegan att jag förlorat kalendern.
Väl där hjälps vi åt att leta lite till. Vi hittade kalenderjäveln längst ner i en trave återlämnade bilderböcker... Om jag hade varit logisk så hade jag sökt igenom dem först innan jag rusade iväg på en vild jakt.
Välj den enkla förklaringen och lösningen först gott folk.

Det här var nog mitt dummaste agerande sen jag valde att ladda hem och installera om drivrutinerna till min skrivare tre gånger för att få den att funka innan jag kollade att sladdarna satt i. Behöver jag berätta var felet låg?