Läsarens omistliga rättigheter.
På vår lånedisk har vi en skylt med följande text:
Läsarens omistliga rättigheter.
1. Rätten att inte läsa.
2. Rätten att hoppa över sidor.
3. Rätten att inte läsa färdigt en bok. (Den
rationella, den mogna läsningen)
4. Rätten att läsa om.
5. Rätten att läsa vad som helst.
6. Rätten till bovarysmen (lust och
verklighetsflykt).
7. Rätten att läsa var som helst.
8. Rätten att läsa här och där.
9. Rätten att läsa högt.
10. Rätten att tiga.
Det är hämtat från Daniel Pennacs bok Som en roman som kom ut 1992 på franska och 1995 i sverige. Den skildrar hans kamp för att försöka få sin son son intresserad av läsning. Jag kan varmt rekomendera den, framförallt till människor som jobbar med litteratur ur ett pedagogiskt perspektiv.
Det viktigaste i boken är dock de rättigheter för läsare som Pennac slår fast. På vårt bibliotek har de samma status som barnkonventionen.
Allt för ofta kommer det in folk med en bok och säger "Gud vad tråkig den var men jag måste ju läsa ut den". Varför i helskotta då? Är inte livet för kort för tråkiga böcker? Låt oss göra lite matematik. Jag är kanske ett dåligt exempel då jag läser ur ett arbetsperspektiv och dessutom ganska fort men vi tar mig i alla falla. Jag läser i genomsnitt tre vuxenböcker i veckan. 52x3=156. Medellivslängden i sverige för män är ca 76 år men vi får dra bort de första åtta åren av mitt liv eftersom jag inte kunde läsa själv då. 156x68=10608. Först kan det tyckas vara en rätt hög siffra men när man sen börjar fundera på hur mycket det finns som man vill läsa så börjar den kännas oroväckande låg. Runt 11 000 böcker kommer jag hinna klämma. Färre om jag fortsätter läsa tjocka böcker om historia som jag gärna gör.
Jag känner stressen öka medans jag skriver det här.
Lyssna nu för det här är viktigt: DET FINNS INTE TID FÖR DÅLIGA BÖCKER:
När en låntagare kommer in och har inställningen att man måste läsa ut allt man påbörjar pekar jag på Pennacs tredje regel och förklarar matematiken.
Eftersom de flesta inte läser tre böcker i veckan brukar de se aningens stressade ut.
En bok jag inte behöver läsa p.g.a arbetet får 50 sidor på sig att göra mig intresserad sen lägger jag bort den om den inte intresserar mig.
Pennacs rättigheter har fler viktiga poänger. Ta nummer 5 t.ex: Rätten att läsa vad som helst. Sluta mesa runt och läs vad ni vill. älskar ni Liza marklund? Fine! Läs henne för brinnande livet. Skit i vad grannfrun tycker.
Kom dessutom ihåg att den första punkten, rätten att inte läsa, är den viktigaste. Litteratur ska aldrig tryckas ner i halsen på nån. Lusten att läsa måste komma innifrån och kan inte pådyvlas. jag har hört alldeles för många berätta om hur jobbigt det var när de tvingades till att läsa en roman i skolan och sen tappat allt sug för läsning. Det är ju bara tragiskt.
Min kollega och jag brukar säga att det handlar om rätt bok för rätt läsare och vi är rätt bra på den formen av match-making. Yrkesmässigt finns det inget härligare när en unge kommer in med en bok man rekomenderat och KRÄVER att få fortsättningen. Då klappar man sig på axeln och ler åt ett job well done och anstränger sig som fan att hitta rätt bok till det barnet.
Tvingad läsning är dålig läsning.
Hej Vilse! JAg är också bibliotekarie och håller med i i nästan allt du skriver här.
Det enda som jag funderar på är det där med läslusten som enbart kommer inifrån. Jag tror den också kommer utifrån, genom stimulans från andra bokläsare. T ex från oss.
Jag har tidigare alltid gjort som de flesta bibliotekarier, nämligen frågat låntagaren som behöver tips om en skönlitterär bok om vad hon/han brukar läsa och så kommit med en bok som liknar det hon/han redan gillar.
Det blir alltid uppskattat.
Numera försöker jag komplettera det med att också tipsa också om en HELT ANNAN bok, som jag själv tycker mycket om. Kanske en icke-deckare till deckarfantasten eller en fantasybok till den som alltid läser reality.
Gärna en bok som inte alls är ny(kanske inte ens särskilt snygg att se på), men som jag vet betytt mycket i mitt och andras livsläseäventyr.
Jag har nämligen förstått mer och mer hur få författare de flesta känner till (det gäller vuxna lika mycket som barn)och hur många som av rädsla för att bli besvikna på något nytt fastnat i en genre.
De tipsen blir inte alltid lyckade, men när de blir det - blir der succé! (Och ingen har hittills blivit arg eller irriterad. Många har blivit väldigt glada!)
Kram! Lena
Du har helt rätt i det du skriver. Vi borde bli bättre på att lotsa våra låntagare ur sin "comfort zone". För mig personligen så skyller jag på lathet när jag inte tipsar om böcker som en låntagare inte i normala fall skulle gått hem med. Det är bekvämt och enkelt att tipsa om deckare till nån som lämnar tillbaka 5 deckare.
Jag tar ditt inlägg som en utmaning och ska testa lite andra vägar när jag tipsar :)
Glöm dock inte att det finns en fara i att tipsa. Många inom bibliotekssverige har ju hört talas om mannen i västmanlan (sala?) som efter att ha blivit tipsat om en bok av en bibliotekarie trakasserat biblioteket i flera års tid. Han har mordhotat och slagit sönder fönster enbart för att han fick ett tips han inte gillade. Numera är han portad från biblioteket men om jag minns rätt skulle portningen upp i högre rättslig instans. Kan nån med ett bättre minne fylla i detaljerna?
Visst blir man nyfiken, Vilse, på vilken bok det var!
Aidan Chambers har nog rätt: "Det är ett enormt ansvar att sätta nånting i huvudet på folk som de kan använda att tänka med. Böcker är bomber i huvudet. De exploderar när man minst anar det."
Om jag visste vem du är och var du arbetar så skulle jag dyka upp vid din disk och be dig tipsa mig om en "bra" bok -
och sedan får vi se om fönster krossas och bomber exploderar...
Hej till dess!
Lena
Lena: Minns jag rätt så var det en nobelpristagare som utlöste mannens något överfedrivna reaktion. Jag kan tyvärr inte minnas vilken det var.
Om du dök upp vid min disk och ville ha en förutsättningslös rekomendation så skulle det antagligen bli nåt från min privata favoritlista.
Vi har en låntagare som vill låna på det sättet. Hon vill att vi väljer bok och de enda premisserna är inte en deckare och inget som liknar den senaste boken vi plockade ut. Det blir ju så att hon hela tiden går hem med böcker som jag och min kollega uppskattat och hon verkar tycka att vi har bra smak. Hon har fått författare som Perex Reverte, Niccolo ammaniti, Varga Llosa, Yann Martel, Raymond Carver, Donna Tartt, Conn Iggulden, Kate Atkinson och Ian Mcewan.
Som du ser inga supertunga författare men stora underhållare.
De två senaste jag skickat hem henne med är nog mina två favoriter i år: Katedralen vid havet av Ildefenso Falcones och Vi de drunknade av Carsten Jensen. Katedralen gillade hon men Jensen tyckte hon var lite underlig.
Jag återkommer i bloggen om böcker som briserar i huvudet. Du gav mig lite intressanta tankar där.
Mvh
Vilse
