Vilse bland bokhyllorna

Det ramlade in två feta luntor med posten för några dagar sen. Stora tunga volymer bundna i rött. Titeln är på finska så jag vet inte riktigt vad det är men av signumet att döma så handlar det om båtar. Jag bläddrade litegrann i dem och det verkar vara en avhandling om vikingaskepp. [edit] Kollegan hävdar att det handlar om rederiet vikingline. Hon kan ha rätt eftersom det stämmer in med saker som avhandlas senare i det här inlägget.
De här två böckerna kommer från ett bibliotek på åland och jag törs knappt gissa vad det kostade i porto att skicka dem.
Genast när jag såg dem så visste jag vem som skulle ha dem.
Jarmo.

Har ni någonsin känt att en person existerar i ert liv enbart för att straffa er för begångna synder? Jarmo är en sån för mig. Jag skulle vilja skriva att han dök upp som ett yrväder en aprilmorgon med ett höganäskrus i en svångrem runt halsen men sanningen är att det var en sketen förmiddag i januari för att par år sen. Nåt yrväder är han inte utan mer en underligt trippande uppenbarelse. Jag gissar att han väger runt 130 kg fast samtidigt har han ovanligt smala ben och små fötter.
Han led dessutom av en total avsaknad av höganäskrus. Istället hade han en bunt papper och oroväckande många busstidtabeller i ett fast grepp under ena armen.
I början tog vi inte så stor notis om honom. Han kom in och använde datorn ibland och jag trodde han var student som bodde i vår lilla ort och pendlade.
Rätt snabbt fick han smeknamnet jättebebisen av mig och min kollega. Han ser helt enkelt ut som en sån.
Vi vande oss vid att ha honom där och han förde inget stort väsen av sig. Det skulle ändras.

Jarmo har inte så många intressen. Busstidtabeller, färjor, sin mobiltelefon, Sala och Åbo. Thats it. Tyvärr så använder han bibliotekets katalger att spåra upp ALLT som skrivits i de ämnena och beställer hem det.
Ja, han har nog Aspergers eller nåt annat inom autismspektrat.
Ja, jag är en skitstövel som hänger ut en sån person på en blogg.
Innan ni fördömer mig allt för hårt så vill jag att ni gör ett tankeexperiment. Tänk er att ha en sån person på ERT jobb en tre fyra timmar per dag. Varje dag.
Han har genom sin kärlek till sin mobil lyckats få oss att förbjuda mobiltelefoner på biblioteket. I normala fall så är inte mobiler ett problem. Folk har numera ganska bra vett i sitt mobilanvändande och undviker att störa andra på biblioteket.
Jarmo har tyvärr inte det. han satt vid vår publika dator och ringde varenda kundtjänst som finns i både sverige och finland och förde löjligt högljudda konversationer med dem. Efter en osedvanligt högljudd konversaton med vad vi tror var en finsk järnhandel så åkte mobilförbudslapparna upp.  jag var inte där men enligt kollegan fick han en liten farbror som läste DN att nästan hoppar ur fotöljen när han började prata.

Jag märker att jag börjar raljera så låt oss ta en liten time out här. Dock vill jag gärna försöka besvara frågan i rubriken. Vad kostar ett fjärrlån?
Fjärrlån är gratis men när man börjar fundera på hur många människor som ska hantera boken och vad portot kostar så hamnar nog ett lån från åland på rätt många hundra. Då har jag inte räknat in kostnaden på mitt egna psykiska välmående.
Jag återkommer om Jarmo. Jag lovar.