Vådan av dåliga boktips

OBS Jag vill redan nu poängtera att jag inte är delaktig i den här historien. Jag jobbar inte på biblioteket i Surahammar och är inte på något vi en part i målet.

I en kommentar till en komentar av Lena Kjersén Edman så skrev jag om ett vagt minne av en man som trakasserat ett bibliotek efter ett boktips han var missnöjd med. Historien har gnagt på mig och efter idogt googlande hittade jag detaljerna. Det var inte biblioteket i Sala som jag trodde utan det var Surahammar.

Historien tar sin början i att en stamkund får ett boktips av en av bibliotekets assistenter. Problemen börjar när mannen sen inte gillade tipset.
(saxat ur aftonbladet):

"Mannen gav flera gånger uttryck för ett stort missnöje med det mesta som hade med byråkrati att göra. Därför rekommenderade Jan Östman en bok av nobelpristagaren Hernan de Soto som handlar om hur svårt det är att starta företag i utvecklingsländer, bland annat på grund av all byråkrati. Den rekommendationen skulle han aldrig ha gjort.

- Nästa gång mannen kom skrek han redan när han hade passerat entrédörrarna att "Det där som jag fick av de Soto är bara skit." säger Jan Östman"

Ska man vara petig så har De Soto faktiskt inte fått Nobelpriset men man kan ju gissa att det inte var det som störde mannen.
Även jag har fått motta klagomål över tips jag lämnat. En del låntagare har t.o.m varit lite sura och tyckt jag slösat bort deras tid. Tackochlov har ingen reagerat som mannen i Sura hittills:

" Det var upptakten till år av trakasserier. Mannen besökte biblioteket flera gången om dagen och vräkte ur sig oförskämdheter.

- Jag var inkompetent och en förkastlig människa i största allmänhet.

55-åringen vände sig även till Jan Östmans chef och krävde att hon skulle avskeda honom. Bibliotekschefen anordnade då ett möte med mannen och en högre tjänsteman på kommunen. Trots att hon bad om ursäkt å bibliotekets vägnar om de hade gjort något så att han kände sig kränkt slutade inte mannen med trakasserierna - tvärtom. Då började han trakassera henne också."

Det gick så långt att mannen portades på biblioteket och polisanmäldes efter att ha krossat en ruta inne på biblioteket. Han dömdes senare till 10 000 i böter för ofredande. När mannen senare gick till JO med sitt fall skrev kommunen i sitt svar till JO:
(Saxat ur Västerås tidning) "I svaret till JO refererar kommunen till händelseutvecklingen under tre år där man menar att [namn raderat] uttalat att en tjänsteman var "inkompetent, oduglig etc", att han skrivit brev till personalen, att besökare blivit skrämda av hans utbrott och slutat komma, att grupper av barn blivit rädda av hans uppträdande. Till sist fann ledningen situationen ohållbar och efter incidenten med fönsterrutan övervägde man att genast stänga biblioteket."

Mannen själv förklarar sina handligar på följande vis:  "Efter kontroverser med en bibliotekarie som han menade hade uttalat sig förnedrande om en författare samtidigt som hans mor nyligen dött brast det för honom och han begick sin försyndelse. Han krossade en ruta till bibliotekets dörr, utifrån, när han nyss blivit avvisad."

Uppenbarligen går historierna isär. Jag var ju inte där och har aldrig träffat nån av de inblandade men mitt yrke gör mig en aningens partisk för bibliotekspersonalen antar jag. Det verkar som om de råkat ut för en klassisk rättshaverist på jakt efter ett nytt bråk. Jag har träffat ett gäng såna själv (och lovar att skriva om en minnesvärd senare i veckan)
JO tycks ännu inte ha tagit ställning till det juridiska läget i att porta nån från biblioteket. Som läget är nu agerar biblioteken i nån sorts gråzon där man lutar sig mot arbetsmiljölagstiftningen.
Människor som uppför sig hotfullt är helt enkelt en fara för personalens hälsa och kan stängas av.
Jag hoppas JO kommer med ett beslut så vi får klarhet i vad som egentligen gäller.

På vårt bibliotek har vi portat en del människor genom åren. Hos oss handlar det dock enbart om barn och ungdomar som varit så störande att vi inte kunnat ha dem i lokalen.  Jag har aldrig varit tvungen att neka en vuxen tillträde och jag hoppas att jag aldrig behöver.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0