Läslogg #2
Niklas Ekdal - I döden dina män
Jag försöker läsa båda de stora morgontidningarna varje dag. SvD har vi hemma och DN på jobbet. Turordningen blir ungefär såhär:
Kulturdelen
Nyheterna
Debattsidorna
Sporten (om nåt intresserar mig där)
Jag bryr mig aldrig om näringslivsdelen och läser så gott som aldrig ledarsidan. Jag atar att jag som politiskt intresserad 30+ borde läsa ledarna men de intresserar mig så gott som aldrig. Politiska floskler och tomt ställningstagande.
Jag antar att det var anledningen till att jag enbart var vagt bekant med namnet Niklas Ekdal när jag öppnade hans debutdeckare I döden dina män. Efter avslutad läsning så är jag glad att jag inte visste vem det var. Ekdal själv har tydligen sagt att han aldrig kommer bli rättvist recenserad eftersom alla har en förutfattad mening. Efter att ha läst en de recensioner som finns på svb.se så ger jag honom delvis rätt. En del tycks faktiskt hysa agg och sågar av ytliga anledningar. Som objektiv iaktagare så måste jag säga att Ekdal producerat en habil spänningsroman som stundtals var riktigt underhållande.
Lite om storyn: Nån mördar pensionerade män som haft högt uppsatta jobb i olika statliga förvaltningar. Alla morden är bestialiska och tycks vara baserade på avrättningsmetoder från 1600-talet. Polisen och media arbetar efter hypotesen att det handlar om islamistisk terrorism och allt ljus riktas på den till islam konverterade glitterbögen Felix Martini. De enda som tror han är oskyldig är hans väninna, östermalmstjejen Sara och den avstängda polisen Johanna Tott. Den udda trion börjar nysta i en konspirationshärva som inkluderar ALLA svenska katastrofer från sprängningen av regalskeppet Kronan och framåt. The mother of all conspiracies...
I en paralellhandling får vi följa hur en kärnvapenladdning smugglas från Pakistan till Sverige via en rätt trovärdig rutt.
Ekdal har nog läst både Tom Clancy och Dan Brown innan han började skriva sin bok. Det skulle vara enkelt att säga att han kopierat sina två förebilder men samtidigt har han nåt båda saknar; humor. Hela boken är genomsyrad av humor och man märker att Ekdal sprudlar av glädje att få berätta sin story. Det är en till stora delar osannolik historia men samtidigt kunde jag inte låta bli att ryckas med. Författarens glädje smittar helt enkel. En recensent nämnde svenska spänningsförfattares rätt träliga allvar och förde upp Arne Dahl och Ekdal som de enda exempel på lekfulla skribenter. Jag håller nog med.
Läs Ekdal om ni vill ha några timmars nöje. Det är inte stor litteratur men den är fan inte tråkig.
Jag försöker läsa båda de stora morgontidningarna varje dag. SvD har vi hemma och DN på jobbet. Turordningen blir ungefär såhär:
Kulturdelen
Nyheterna
Debattsidorna
Sporten (om nåt intresserar mig där)
Jag bryr mig aldrig om näringslivsdelen och läser så gott som aldrig ledarsidan. Jag atar att jag som politiskt intresserad 30+ borde läsa ledarna men de intresserar mig så gott som aldrig. Politiska floskler och tomt ställningstagande.
Jag antar att det var anledningen till att jag enbart var vagt bekant med namnet Niklas Ekdal när jag öppnade hans debutdeckare I döden dina män. Efter avslutad läsning så är jag glad att jag inte visste vem det var. Ekdal själv har tydligen sagt att han aldrig kommer bli rättvist recenserad eftersom alla har en förutfattad mening. Efter att ha läst en de recensioner som finns på svb.se så ger jag honom delvis rätt. En del tycks faktiskt hysa agg och sågar av ytliga anledningar. Som objektiv iaktagare så måste jag säga att Ekdal producerat en habil spänningsroman som stundtals var riktigt underhållande.
Lite om storyn: Nån mördar pensionerade män som haft högt uppsatta jobb i olika statliga förvaltningar. Alla morden är bestialiska och tycks vara baserade på avrättningsmetoder från 1600-talet. Polisen och media arbetar efter hypotesen att det handlar om islamistisk terrorism och allt ljus riktas på den till islam konverterade glitterbögen Felix Martini. De enda som tror han är oskyldig är hans väninna, östermalmstjejen Sara och den avstängda polisen Johanna Tott. Den udda trion börjar nysta i en konspirationshärva som inkluderar ALLA svenska katastrofer från sprängningen av regalskeppet Kronan och framåt. The mother of all conspiracies...
I en paralellhandling får vi följa hur en kärnvapenladdning smugglas från Pakistan till Sverige via en rätt trovärdig rutt.
Ekdal har nog läst både Tom Clancy och Dan Brown innan han började skriva sin bok. Det skulle vara enkelt att säga att han kopierat sina två förebilder men samtidigt har han nåt båda saknar; humor. Hela boken är genomsyrad av humor och man märker att Ekdal sprudlar av glädje att få berätta sin story. Det är en till stora delar osannolik historia men samtidigt kunde jag inte låta bli att ryckas med. Författarens glädje smittar helt enkel. En recensent nämnde svenska spänningsförfattares rätt träliga allvar och förde upp Arne Dahl och Ekdal som de enda exempel på lekfulla skribenter. Jag håller nog med.
Läs Ekdal om ni vill ha några timmars nöje. Det är inte stor litteratur men den är fan inte tråkig.
Kommentarer
Trackback
