Läslogg #3 Generation kill
Generation kill - Evan Wright
Jag älskar böcker om krig och jag älskar reportageböcker. Den kombinationen gör att Michael Herrs Dispatches (Rapporter heter den i svensk översättning) hamnar högt på min personliga topplista över böcker. Herrs skildring av vietnamkriget och framförallt de soldater som stred där kryper under skinnet på läsaren. Boken lämnar läsaren med en känsla av fasa och tomhet.
Nu handlar det här inlägget inte om Herr utan en av hans efterföljare.
Evan Wright var inbäddad reporter hos first recon marines under inledningen av irakinvasionen. I sex veckor åkte han i baksätet på en humvee tillsammans med några av de bäst utbildade soldaterna i USA. Han lär känna dem på djupet och frispråkigheten är faktiskt rätt anmärkningsvärd. Soldaterna är inte nådiga mot varken militärledningen eller politikerna i sina uttalanden. Läser man på nätet om boken så får man reda på att det gick så långt att en soldat fick sparken från marines p.g.a sina uttalanden i boken. Såvitt jag kan bedöma så är det den ärligaste boken om Irakkriget jag läst hittills. Det kan dessutom vara en av de ärligaste böcker om krig jag läst. Den har en närvaro som jag saknat i böcker i samma genre, t.ex Mark Bowdens Black Hawk down. Självklart beror det på att Wright VAR där. Han satt i bilen när kulorna visslade och bomberna föll omkring dem.
Läser man en större mängd recensioner av en bok så är det vissa saker som återkommer i alla och känns tillslut som klyschor. I fallet Generation kill så har recensenterna gärna talat om hur "nintendogenerationen går i krig". Egentligen vill jag undvika den men samtidigt så är det en korrekt analys. Soldaterna i first recon är nästan alla födda tidigt 80-tal. 19-20 åringar som går ut i strid sjungandes Nellys Hot in here som ett mantra. Småpojkar som jämför sina upplevelser i en eldstrid med att spela GTA... Stundtals så är det skrämmande läsning. Samtidigt så lyckas Wright balansera det hela med scener som visar hur personligt krig kan bli när offren blir verkliga. En av soldaterna skjuter mot en bil som vägrar stanna vid en avspärrning de ställt upp och dödar föraren utan att ha menat det. Den händelsen genomsyrar allt den karaktären gör och säger i andra halvan av boken. En annan stark scen är bilden av en soldat som gråtande bär ett litet barn nerför hela konvojen efter att han sett den utmattade mamman nästan tappa det.
Wright är skicklig på att teckna porträtt utan att generalisera eller förenkla. Människorna han skildrar är komplexa och inte alltid lätta att förstå sig på. Precis som i verkligheten.
p.s
jag kanske borde säga nåt om boken och tv-serien. Canal+ har nu börjat visa serien i sverige men jag såg de sju avsnitten redan i somras (ja jag är en pirat när det handlar om amerikansk tv). Serien fångar boken väldigt bra. Så bra att jag ibland såg Alexander Skarsgård framför mig när jag läste om Lt. Brad Colbert. Ganska mycket av dialogen är ordagrannt hämtad från boken men en del scener måste skapats i efterhand då de inte finns med i boken. Manusförfattarna har dessutom tagit sig rätten att låta vissa karaktärer utföra handlingar som i boken utförs av någon annan. På det hela taget måste jag säga att det är en lysande filmatisering och jag kommer definitivt köpa dvdboxen när den kommer.
Jag älskar böcker om krig och jag älskar reportageböcker. Den kombinationen gör att Michael Herrs Dispatches (Rapporter heter den i svensk översättning) hamnar högt på min personliga topplista över böcker. Herrs skildring av vietnamkriget och framförallt de soldater som stred där kryper under skinnet på läsaren. Boken lämnar läsaren med en känsla av fasa och tomhet.
Nu handlar det här inlägget inte om Herr utan en av hans efterföljare.
Evan Wright var inbäddad reporter hos first recon marines under inledningen av irakinvasionen. I sex veckor åkte han i baksätet på en humvee tillsammans med några av de bäst utbildade soldaterna i USA. Han lär känna dem på djupet och frispråkigheten är faktiskt rätt anmärkningsvärd. Soldaterna är inte nådiga mot varken militärledningen eller politikerna i sina uttalanden. Läser man på nätet om boken så får man reda på att det gick så långt att en soldat fick sparken från marines p.g.a sina uttalanden i boken. Såvitt jag kan bedöma så är det den ärligaste boken om Irakkriget jag läst hittills. Det kan dessutom vara en av de ärligaste böcker om krig jag läst. Den har en närvaro som jag saknat i böcker i samma genre, t.ex Mark Bowdens Black Hawk down. Självklart beror det på att Wright VAR där. Han satt i bilen när kulorna visslade och bomberna föll omkring dem.
Läser man en större mängd recensioner av en bok så är det vissa saker som återkommer i alla och känns tillslut som klyschor. I fallet Generation kill så har recensenterna gärna talat om hur "nintendogenerationen går i krig". Egentligen vill jag undvika den men samtidigt så är det en korrekt analys. Soldaterna i first recon är nästan alla födda tidigt 80-tal. 19-20 åringar som går ut i strid sjungandes Nellys Hot in here som ett mantra. Småpojkar som jämför sina upplevelser i en eldstrid med att spela GTA... Stundtals så är det skrämmande läsning. Samtidigt så lyckas Wright balansera det hela med scener som visar hur personligt krig kan bli när offren blir verkliga. En av soldaterna skjuter mot en bil som vägrar stanna vid en avspärrning de ställt upp och dödar föraren utan att ha menat det. Den händelsen genomsyrar allt den karaktären gör och säger i andra halvan av boken. En annan stark scen är bilden av en soldat som gråtande bär ett litet barn nerför hela konvojen efter att han sett den utmattade mamman nästan tappa det.
Wright är skicklig på att teckna porträtt utan att generalisera eller förenkla. Människorna han skildrar är komplexa och inte alltid lätta att förstå sig på. Precis som i verkligheten.
p.s
jag kanske borde säga nåt om boken och tv-serien. Canal+ har nu börjat visa serien i sverige men jag såg de sju avsnitten redan i somras (ja jag är en pirat när det handlar om amerikansk tv). Serien fångar boken väldigt bra. Så bra att jag ibland såg Alexander Skarsgård framför mig när jag läste om Lt. Brad Colbert. Ganska mycket av dialogen är ordagrannt hämtad från boken men en del scener måste skapats i efterhand då de inte finns med i boken. Manusförfattarna har dessutom tagit sig rätten att låta vissa karaktärer utföra handlingar som i boken utförs av någon annan. På det hela taget måste jag säga att det är en lysande filmatisering och jag kommer definitivt köpa dvdboxen när den kommer.
Kommentarer
Trackback
