Newton hade fel, håll med mig annars får jag spel.

Vissa besökare minns man mer än andra och knäppgökarna är de man minns bäst. Bibliotek tycks vara nån sorts samlingspunkt för landets dårfinkar. En plats där rättshaveristerna kan vokalisera sina åsikter om samhället och foliehattarna kan beskriva sin världsbild för oss stackare som sitter i lånedisken och inte kan fly.
En av de mest minnesvärda dårfinkarna brukar jag kalla Newton-mannen. Så här gick mitt möte med honom till:

Det var en varm torsdagskväll i augusti för några år sen. Jag hade öppet till 19 men ingen verkade lockad av att besöka mig. Jag satt där i min ensamhet och slösurfade eftersom jag redan fixat alla dessa småsysslor man har på ett öde bibliotek. Inga fler böcker att ställa upp eller tidningar att lägga in i katalogen. Jag sippade mitt kaffe och väntade på att klockan skulle bli stängning.
Jag märker att nån kommer in och jag tittar upp. Mannen som stod i entren verkade vara mellan 50 och 60. Han hade bar överkropp, khakishorts  och fula lädersandaler med obligatoriska svarta herrstrumpor uppdragna till knät.
Eftersom vi är ett litet bibliotek så brukar jag nästan alltid känna igen mina besökare, oftast vet jag vad de heter. Den här mannen var en ny bekantskap.
Jag nickade som hälsning och sa att han skulle säga till om  det var nåt speciellt han sökte. Precis som det brukar funka.
Han sa att det skulle han göra och försvann ner till vår fackavdelning medans jag återgick till att surfa.
Efter några minuter kommer han tillbaka och börjar förhöra mig om vår internetuppkoppling. Dum dom jag är trodde jag att han helt enkelt ville använda vår publika PC och förklarade att det är en vanlig 10 Mb/s bredbandsuppkoppling. Han hummar och brummar lite sen tar han fram ett A4 ur väskan han har med sig och ger till mig. Jag tar emot den och börjar läsa.
Innan jag hamnade inom biblioteksvärlden så jobbade jag inom särskilda omsorgen. Där fick jag stifta bekantskap med hur en text skriven av en schizofren person ser ut. Oftast är det osammanhängade och skrivet tätt tätt tills det fyller hela pappret. Det var en sån lapp jag hade framför mig.
Det tog ett tag innan jag förstod vad det handlade om. Det handlade om att Newton teorier var felaktiga. Det mest fascinerande var att allt var på blankvers... Hundratals rimmade rader om felaktigheter i Newtons teorier.

Mannen såg uppfodrande på mig och jag svarade undvikande att det var ju intressant. Tricket med de här människorna är att inte ge dem utrymme att börja breda ut sig om sina idéer. Jag var livrädd för att jag skulle få en helkvällsföreläsning i ämnet.
Istället för att prata om sina teorier börjar han istället berätta om hur Telia och NASA blockerar satellitsignalerna till hans internetuppkoppling för att stoppa honom från att sprida sannngen till världen. Det kan man ju hålla med om att det kan vara jobbigt.
hans poäng var att han ville åka hem och hämta sin dator och koppla upp den på vårt nätverk. Visst hade jag nåt hörn där han kunde ha sina grejor?
Vid det här laget började jag drabbas av mild panik. Jag såg framför mig hur en del av vårt lilla lugna bibliotek ockuperades av en tokig konspirationsteoretiker. Jag stammade nåt om att säkerhetsbestämmelserna inte tillät en sån sak och till min stora glädje verkade han acceptera det. Efter lite mer småprat om Newton och NASA försvann han ut och åkte iväg i en sån där mopedbil man sällan ser idag. Ni vet en trehjulig moped med en liten hytt på.
Till min stora glädje har han aldrig kommit tillbaka och jag hoppas Telia och NASA numera släpper fram hans internetsignaler.

P.S
Ett shoutout till Valter Ego och ett stort tack för hans snälla ord om min lilla blogg. Valter bloggar om poker och trots att jag är rätt borta i den världen så finner jag hans blogg intressant och rolig. Ni hittar den här: http://valterego.blogg.se/
Passa även på att kolla hans skönlitterära bloggprojekt här: http://wellplayed.blogg.se/
Jag vet inte vart hans berättelse ska ta vägen men kommer med intresse följa den. Kanske den första svenska pokerromanen håller på att födas där?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0