Vilse bland bokhyllorna

Håkan Hellström har i alla fall rätt om tanterna. Jag kan lova att Göteborg nu börjar fyllas av tanter. Hur det ligger till med tragiken vet jag inte men jag antar att det finns lokala emos där nere som kan sköta den biten.
Som ni fattar menar jag bokmässan. alla som är något inom bok och biblioteks sverige kommer glida runt och umgås.
jag kommer inte vara där.
jag kommer inte leda ett miniseminarium om litteraturbloggandet i en postmodern samtid eller ens liveblogga från mässan. Jag tänker istället leda ett vardagsrumsseminarium där jag försöker övertyga min sambo om att Sven Hassel är en viktig författare (önska mig lycka till) och liveblogga från klass 4a:s biblioteksbesök på torsdag.

Skämt åsido så har jag och min kollega sen några år tillbaka valt bort mässan. Efter att ha varit där 5-6 år på raken så infinner sig någon sorts mättnadskänsla. Senaste året jag var där kände jag en stor trötthet falla över mina axlar när jag gick in. Det kändes som om jag gjort det tillräckligt många gånger redan.
Första gången på mässan är en tripp. Allt är nytt, allt är spännande. Hela storleken på evenemanget är berusande.
Efter några år så är inget nytt och inget spännande. Det enda som är berusande är ölen på Gothia towers lobbybar där man oroväckande nog tycks hamna tidigare och tidigare för varje år.
Till och med kändisspaningen blir tråkigare för varje år. Man studsar runt som en flipperkula, hänförd av alla litterära storheter man råkar se en skymt av. Jag såg Jan Guillou! Wow!
Sista året jag och kollegan var där slog vi vad. Den som först såg Jan Guillou var tvungen att bjuda den andre på en öl. Jag förlorade på mindre än tio minuter... Karln är omöjlig att undgå. Jag svär att jag såg honom signera i Stig Dagerman förbundets monter ett år.
Inte ens efterfesterna är vad dom var längre. För några år sen var efterfesterna i montrarna ett free-for-all som hade modet att hänga kvar efter stängning. Man kunde gate crascha efterfester man inte hade den minsta anknytning till och sno deras bag in box vin. Numera verkar det vara en rätt reglerad affär med vakter som hoppar på en och undrar vad man gör där. Borta är dagarna när man kunde supa till på adlibris bekostnad genom att låtsas vara en uppköpare som hade nån sorts inflytande.

Mitt raljerande till trots så har jag ju egentligen haft kul på mässan. Var annars kan man träffa gamla vänner och kursare som irrat iväg till olika delar av branschen? I göteborg samlas alla och jag har haft en del glada återseenden där.
Man får inte heller glömma hörnet av mässhallen där alla småförlagen samlas. Sällan kan man se så många knäppgökar samlade på samma ställe.
Det må vara månglarnas marknad men samtidigt en hyllning till litteraturen. Mässans popularitet är ett tecken på att det skrivna ordet inte är på väg att försvinna.
Fan. Man kanske skulle åka nästa år...

Appendix: Liten överlevnadshjälp för förstagångsbesökare.
1. Bekväma skor. Man går löjligt långt under en mässdag.
2. Ät utanför. Maten på mässan är under all kritik och dessutom svindyr. Hitta en restaurang en bit därifrån.
3. Ta med en väska. Underlättar att slippa bära en massa kassar med sina inköp.
4. Fundera på dina inköp. Oftast så är mässpriserna inte så mycket bättre än vad man hittar på t.ex adlibris.
5. Vatten. Luften är fruktansvärt torr därinne. Ta med vattenflaska.
6. Cash. Inte alla montrar tar kort. Se till att ha cash med.
7. Zen. Hur du än gör så kommer du hamna bakom en grupp tanter från gävle eller landskrona. De kommer att gå i sin takt så bli inte irriterad utan flyt med strömmen.