Vilse bland bokhyllorna

Jag tackar gudarna för min monsterförkylning. Huvudet känns som det är fullt av bomull och tankarna rör sig sakta genom mina synapser som guldfiskar i sirap. Jag har uppnått nån form av välbefinnande i min egen tillfälliga dumhet.
Anledningen till att jag kan njuta av det här tillståndet är att skolan börjat igen.
Vårt lugna sköna jultysta bibliotek är åter invaderat av högljudda barnhopar. Vid såna tillfällen är det rätt skönt att vara inbäddad i sin egen lilla bubbelvärld.
Under eftermiddagen lyckades tyvärr telefonsignalerna tränga igenom min lilla förkylningssköld och jag svarade.
Det var en karl som lät att vara i 40-årsåldern. Han hade ett aningens ovanligt ärende kan man säga.
"Jo det är så att jag ska avtjäna ett tremånaders straff med fotboja. Kan jag få göra det hos er?"
"Va?" lyckades jag svara när frågan trängt in i min alvedonbedövade hjärna.
"Jo, jag tänkte att nånstans ska man väl göra det" sa han och skrattade lite.
Här någonstans fick jag nån sorts kortslutning och rabblade upp standardtalet som jag använder när folk ringer på vinst och förlust om eventuell praktikplats eller dylikt. "Vi har inte möjlighet att handleda... vi har inte vettiga arbetsuppgifter yada yada men tack för att du frågade..." Han nöjde sig med det och tackade för sig.
Lite senare började jag fundera lite på samtalet. Någonstans ska man ju göra det? Är mitt jobb att jämställa med ett fotbojestraff? Hur stort är bibliotekens imageproblem om folk ringer dit om jobb när det är dags att sota för rattfyllan från i midsomras.
Utredningar bör tillsättas och kulturministern informeras.