Vilse bland bokhyllorna

Det blåser kalla vindar genom vårt lilla bibliotek. Jag menar inte något så prosaiskt som besparingskrav utan rent bokstavligt kalla vindar eftersom vår ytterdörr är paj.
Som vanligt satt jag och plastade böcker. När jag tog en bensträckare och gick ut i biblioteket upptäckte jag att den automatiska dörröppnaren var helt trashad. Självklart misstänkte jag ungarna i högstadiet men efter att ha frågat kollegan fick jag sanningen.
Tantaloran ifråga är en stammis hos oss. Det är en stenhård liten tanta på 87 som inte drar sig för att cykla ett par mil för att hälsa på sina väninnor på landet. En riktig krutgumma och dessutom en hängiven läsare.
Hon hade varit inne och lånat veckans dos av Belva Plain och Elisabeth Nemert. När hon skulle gå ut så hade nån tryckt på knappen till dörröppnaren så porten stod vidöppen.
Jag bor på landet så jag vet allvaret i en öppen ytterdörr. Det är allvarliga saker på landet. Man stänger dörren så är det bara. Att låta en ytterdörr stå och glappa så den goa inomhusvärmen försvinner är ett socialt faux pas som absolut inte får ske.
Jag gissar att tantan är uppfödd efter samma regel för när hon ser att vår dörr är öppen tar hon i med alla krafter och vräker igen den trots att motorn till öppnaren skriker i protest. Knak och pang säger det och dörren smäller igen.
Tanten hade nickat nöjt åt dörren som efter ett väl förrättat värv. "Där har vi en dörr som är JÄVLIGT stängd". Sen cyklade hon hem.
Telefonkö, felanmälan. Suck stön.
Dörrkillen hade halvt garvat ihjäl sig när kollegan sa att en tant som är nästan 90 sabbat dörren. Jag hoppas att han kommer på måndag och fixar den eftersom jag redan är skitless på att springa och stänga den manuellt. När fanskapet är helt ska jag sätta upp en stor skylt där det står "Ge fan i dörren!"